Juni 2005
Lodge, David (1995) Therapy (2005-06-30)
Laurence Passmore har allt - ett bra arbete, gott om pengar, ett stabilt
äktenskap samt en platonisk älskarinna. Ändå är han inte lycklig. Han
prövar alla sorters terapi man kan tänka sig. En av hans terapeuter råder
honom att skriva dagbok och det är denna vi får ta del av.
Till en början är berättelsen långsam och lite tråkig. Laurence, av alla
andra kallad Tubby, klagar över sitt knä och över sitt liv i största
allmänhet. Hans fru verkar inte förstå honom, och man kanske inte behöver
vara raketforskare för att lista ut vartåt det barkar.
Lodge är en fantastisk författare som denna gång tar sig an den moderna
människans alla problem och den allestädes närvarande terapin som lovar
kurera dem. Tillsammans med huvudpersonen upptäcker vi Kierkegaard, ser
tillbaka på barndomen och företar en lång resa. Lodge lyckas nästan alltid
lura läsaren på något sätt, så även denna gång - och på ett snyggt sätt.
Alla böcker av Lodge som jag hittills läst rekommenderas mycket varmt.
Pierres, Marianne de (2005) Crash Deluxe (2005-06-22)
Man kan säga att William Gibson förhåller sig till Marianne de Pierres
som Marianne Keyes förhåller sig till Harlekin-serien. Nu har jag i och
för sig inte läst vare sig Keyes eller Harlekin, men man har väl hört
ett och annat.
Detta är tredje delen i serien om Parish Plessis, en självsäker prisjägare
i ett framtida Australien efter den stora katastrofen. I denna sista del
knyts trådar från tidigare delar ihop. Man skulle ha kunnat önska en
tydligare handling och framför allt ett bättre slut, men den tuffa stilen
från de tidigare böckerna finns kvar. Plessis är en hård men mänsklig
hjältinna. Hon har en stor portion humor och självdistans, samt inte minst
en cool garderob. Författaren sägs arbeta på lite andra bokprojekt och
det ska bli intressant att se vad det kan bli.
Christie, Agatha (1924) Poirot Investigates (2005-06-17)
Detta är en tidig novellsamling där kapten Hastings berättar om fall
som hans gode vän Hercule Poirot löst. Det rör sig om totalt elva fall
som alla löses inom några tiotal sidor. Jag hade boken med mig på flyget
vid en utlandsresa och den visade sig passa utmärkt för detta eftersom
berättelserna var relativt korta. Poirot är som vanligt lugn och metodisk,
men driver ofta med Hastings. Klienterna är en brokig samling individer
som alla vill ha sina problem lösta utan inblandning av polisen.
McCall Smith, Alexander (2000) Tears of the Giraffe (2005-06-11)
Denna andra bok i serien om den kvinnliga detektiven i Botswana var
minst lika rolig som den förra. Hon löser allehanda små problem och en
del större. Hennes sekreterare blir befordrad och familjen utökas på
ett oväntat sätt.
Omslagen till serien är färgglada och ser delvis ut som träsnitt.
Fantasifulla bårder pryder kanterna och ger böckerna en afrikansk prägel.
Myrström, Per (2004) Pannkakor cirka 12 stycken (2005-06-08)
Detta är en faktabok för vuxna som är skriven som om den vore för barn.
Det är lite av Hajk och lite av Så funkar det med bilder
av en gubbe i kostym och slips som odlar en kvadratmeter vete i trädgården.
För oss som är vuxna på utsidan men som fortfarande är omåttligt nyfikna
på allting är detta en underbar bok. Någon borde se till att det skrivs
massor av likadana böcker om andra saker som man vill veta allting om.
Boken är en beskrivning av hur man gör pannkakor den hårda vägen genom
att odla vete, raps, ärtor och vall som man mal till mjöl, pressar till olja
samt använder för att mata sin ko och sin höna. Parallellt med detta beskrivs
hur bonden gör i lite större skala. Det är en faktabok om jordbruk, men det
är också en dokumentation av och en hyllning till ett kulturarv som till stor
del är på väg att försvinna.
McCall Smith, Alexander (1998) The No.1 Ladies' Detective Agency (2005-06-06)
Detta är första delen i en serie böcker som handlar om Precious Ramotswe
som bestämt sig för att öppna Botswanas första kvinnliga detektivbyrå
och det är precis lika roligt som det låter, om inte mer. I denna första bok
får vi veta lite grann om hennes bakgrund samt följa hennes första fall.
Språket är enkelt men målande och för tankarna till afrikanska folksagor
(eller så handlar det bara om att det passar in på min stereotypa uppfattning
om vad som är afrikanskt). Böckerna har nyligen kommit ut på svenska, men
jag undrar om man inte borde läsa dem på engelska, just för att få känslan
av hur afrikanerna behandlar kolonialmakternas språk. Titeln på svenska är
för övrigt betydligt tråkigare.
Vissa kapitel känns lite instoppade och ibland kan man sakna en tydligare
röd tråd, men berättelsen är ändå fängslande, varm och jordnära. Det är en
mycket speciell serie och det faktum att första kapitlet i andra boken finns
tryckt sist i den första boken gör att man bara måste läsa vidare.
|