Januari 2003
Gerber, Michael (2001) Barry Trotter and the Shameless Parody (2003-01-22)
Det sägs ju att plagiering är en form av smicker, kanske till och med den
högsta. Barry Trotter and the Shameless Parody gör i alla fall ingen
hemlighet av var inspirationen kommer ifrån. Boken hämtar i stort sett alla
sina figurer från Rowlings världsberömda serie om Harry Potter (vilket alla
säkert redan insett).
Barry Trotter har dock inte särskilt mycket gemensamt med sin förebild.
Han är en mer eller mindre oduglig överliggare vid Hogwash som håller sig
kvar enbart därför att han genom sitt rykte är bra PR för skolan. Barry har
nämligen blivit omskriven i en rad bästsäljande böcker. Nu tänker man dock
göra film av det hela och av olika anledningar måste Barry stoppa den, till
varje pris.
Bokens språk är om inte mustigt så i varje fall en betydlig kontrast till
Rowlings. Barry och hans vänner röker, dricker och jagar flickor - något som
Rowlings figurer aldrig skulle göra, åtminstone inte än. Och även om
handlingen är Gerbers eget verk lånar han många element från Rowling.
Kanske är det just det som gör boken läsvärd. Om man är väl bekant med
Harry Potters värld ser man de stundtals mycket välnyanserade plagiaten
med andra ögon. Även om Gerber inte kommer i närheten av att skriva så
medryckande som Rowling rekommenderas boken varmt till alla Harry
Potter-vänner som har åtminstone en gnutta självdistans.
Lowe, Keith (2001) Tunnel Vision (2003-01-11)
Om man är det allra minsta intresserad av London bara måste man
läsa den här boken. Här passerar man nämligen alla Londons
tunnelbanestationer inom loppet av knappt 400 sidor. Huvudpersonen
heter Andy och är en tube nerd. Han vet det mesta om
tunnelbanesystemet och lyckas med konststycket att 24 timmar innan
sitt bröllop slå vad med en kompis om att han ska lyckas besöka alla
tunnelbanestationer på en dag. När han morgonen därpå nyktrat till
börjar han inse vad han gett sig in på, men börjar ändå sin resa från
Morden, längst söderut på Northern Line, klockan fem på morgonen.
Andys blivande fru är naturligtvis rasande på honom, men han kan
inte riktigt avbryta vadet eftersom hans nycklar, pass och biljetter
ingick i avtalet. Han måste plocka upp dessa på allehanda konstiga
stationer på resan runt. Som om inte detta var nog tvingas han släpa
på en a-lagare som utnämnt sig själv till ressällskap.
Det är ett absolut måste att ha en tunnelbanekarta bredvid sig när
man läser boken, annars tappar man bort sig. Och man blir faktiskt
lite sugen på att försöka slå det verkliga rekordet på 20 timmar.
Eller man kanske skulle nöja sig med alla stationer inom zon 1? Hur som
helst är det här en dråplig odyssé som involverar många kryptiska
stationsnamn - ett måste för den inbitne Londonresenären.
Olsson, Roger (1994) Amatörbotanik (2003-01-08)
Amatörbotanik är en bra introduktionsbok för oss som gillar att
titta på blommor på lite närmare håll. Den innehåller en praktiskt
inriktad genomgång av olika begrepp som stipler, hylle och svepe och
allt annat man behöver veta för att kunna artbestämma växter med hjälp
av florans kryptiska nycklar. Den stora behållningen var nog
genomgången av de olika familjerna och tipsen om vilka som man kunde
förvänta sig vara svåra att artbestämma. Det är t.ex. ingen idé att
försöka ge sig på maskrosor eller daggkåpor. Boken är lättläst och
innehåller också en studieplan om man skulle vilja ge sig på att
starta en studiecirkel.
Beaumont, Matt (2000) The e. before Christmas (2003-01-01)
Årets först lästa bok var tunn med sina knappt 100 sidor. Det var en
fortsättning på boken med förra årets kortaste titel, e., som
Jenny hittade på ett antikvariat i Camden när vi var i London i somras.
Vi läste den båda två och tyckte att den var hysteriskt rolig, både
till form och innehåll. Båda böckerna utspelar sig på reklambyrån
Miller Shanks och består enbart av e-post som skickas mellan de
anställda - en modern brevroman, helt enkelt.
Just den här boken fick jag, passande nog, i julklapp. I The e.
before Christmas håller man nämligen på att planera för en
julfest. Chefen vill ha en lite finare julfest än förra årets vilda
party i parkeringshuset och till en början ser det ut att kunna gå
vägen, men precis som i förra boken lyckas vissa personer trassla
till det på de mest konstiga vis.
Om man någon gång skulle bli irriterad på sina arbetskamrater ska man
läsa den här boken och inse att det finns folk som har det mycket värre.
Fast man ska nog egentligen börja med den första boken. Denna tunna
uppföljare blir mycket roligare när man har bakgrundshistorien i
huvudet. Nu återstår bara att undersöka Matt Beaumonts senaste bok:
The book, the Film, the T-shirt.
|