Februari 2005
Haddon, Mark (2003) The curious incident with the dog in the night-time (2005-02-27)
Den här boken finns i två versioner med ungdoms- respektive vuxenomslag
och det säger kanske något om bredden. Huvudpersonen är en pojke som har
någon form av psykiskt funktionshinder, kanske Aspbergers syndrom, som gör
att han inte fungerar som alla andra. Han har ett enormt kontrollbehov och
när saker inte är på det sätt som hand förväntar sig kan han bli
okontrollerbart rasande. Han kan inte heller uppfatta nyanser i
ansiktsuttryck och tolkar allting bokstavligt. Metaforer, ironi och
lögner - vanliga inslag i normal konversation - går honom helt förbi.
Christopher, som pojken heter, lever ensam med sin pappa sedan hans
mamma gått bort. Berättelsen tar sin början när han hittar grannens hund död
på gräsmattan. Han beslutar sig för att i bästa Sherlock Holmes-anda
försöka lösa mysteriet. Han är intelligent och envis, även om han inte
har det så lätt att kommunicera med andra, och avslöjar flera andra
hemligheter på vägen.
Boken är skriven utifrån Christophers synvinkel, som en slags dagbok.
Det gör att vi får följa hans resonemang från insidan. Han är medveten om
sitt funktionshinder, men kan inte göra så mycket åt det. Beskrivningarna
av hur kan känner sig och hur han uppfattar omgivningen känns påtagligt
verkliga och man fastnar lätt i berättelsen.
Detta är en fantastisk bok som egentligen handlar om det svåra i att
samexistera med andra människor, om konsten att förstå eller åtminstone
försöka och om vikten av att vara ärlig mot sig själv och andra.
Pratchett, Terry/Gaiman, Neil (1990) Good Omens (2005-02-13)
Egentligen borde jag ha läst Terry Pratchett för länge sedan. Hans
mastodontserie om Skivvärlden borde ligga i linje med mycket annat jag har
läst, men jag har helt enkelt inte haft tid och det är så många andra som
har läst den redan. Neil Gaiman har jag däremot läst ett par böcker av och
detta samarbetsverk verkade intressant.
Världen är på väg att gå under enligt profetissan Agnes Nutter. Inte
i en avlägsen framtid, utan nästa lördag. Detta är något som inte tilltalar
de något udda kompisarna Crowley och Aziraphale. De tjänar den onda
respektive den goda sidan men brukar i all hemlighet hjälpas åt lite nu
och då. De bestämmer sig för att det skulle vara mycket trevligare om
världen inte alls gick under, så att de båda två kunde fortsätta leva
bland människorna.
Jag har som sagt ingen tidigare erfarenhet av Terry Pratchett, men
berättelsen innehåller i alla fall en hel del av det som är roligt i Neil
Gaimans tidigare utgivning. Både handlingen och personporträtten är
hysteriskt roliga och de båda författarna driver hejdlöst med olika
skräckklichéer.
Rice, Craig (1942) Söndagsduvan försvinner (2005-02-01)
Ibland gör jag tappra försök att läsa andra deckarförfattare än Christie
och den här boken dök upp i travarna av olästa böcker och utgjorde min
första bekantskap med Craig Rice. Det är en småtrevlig men samtidigt
spännande berättelse som utspelar sig i New York. Ett par unga och drifiga
killar som inte alltid är genomärliga, men som åtminstone har hjärtat på
rätta stället, ger sig in i en härva av mord och försäkringsbedrägerier.
Craig Rice var som sagt en ny bekantskap och det är inte helt otänkbart
att jag läser fler böcker av samma författare.
|