Juli 2004

Dunn, Mark (2001) Ella Minnow Pea (2004-07-23)

Vissa böcker är svåra att placera in i fack och den här boken är definitiv en av dem. Enligt författaren är det en progressively lipogrammatic epistolary fable. Att den är epistolary är bara ett finare sätt att säga att boken består av ett antal brev. Ett lipogram är en text som är skriven med avsikt att utesluta en eller flera bokstäver.

Berättelsen utspelar sig på en liten ö strax utanför USA:s kust. Den lilla ön är ett eget land och alla invånare är mycket språkintresserade. De vördar minnet av Nevin Nollop som en gång sägs ha skapat meningen The quick brown fox jumps over the lazy dog, en mening som är ett pangram, dvs den innehåller alla bokstäver i alfabetet och är så kort som möjligt. Denna mening finns på ett monument över Nollop i stadens centrum. När en av kakelplattorna, med bokstaven Z, faller ner tar stadens styrande detta som ett tecken från Nollop på att denna bokstav inte ska användas mer. Z förbjuds helt enkelt och invånarna har bara att anpassa sig. Givetvis är detta bara början.

Invånarna på Nollop skriver mycket brev till varandra, även till familjemedlemmar som man lever tillsammans med, och det är några av dessa brev som vi får läsa. Allt eftersom olika bokstäver förbjuds får de allt svårar att uttrycka sig.

Det är svårt att veta om man ska tolka den här berättelsen eller om man bara ska ta den för vad den här. Oavsett vilket är det en av de märkligaste jag läst på mycket länge och den rekommenderas varmt till alla språkligt intresserade.

Eastaway, Rob & Wyndham, Jeremy (1998) Why do buses come in threes? (2004-07-22)

Det här är en underhållande bok som riktar sig till alla som fascineras av matematik i vardagen och kanske än mer till dem som ännu inte riktigt förstått att matematik kan vara roligt. Boken innehåller ett antal kapitel som handlar om olika vardagssituationer där skolmatematiken dyker upp, gör nytta och till och med kan förklara ett och annat.

På ett lättfattligt språk reder författarna ut hur det förhåller sig med sannolikheter, logiska gåtor och mycket annat. En uppföljare How long is a piece of string? finns också och kommer att inhandlas så snart tillfälle ges.

Cabot, Meg (2001) The Princess Diaries: Third Time Lucky (2004-07-19)
Cabot, Meg (2000) The Princess Diaries: Take Two (2004-07-18)
Cabot, Meg (2000) The Princess Diaries (2004-07-17)

Dessa tre böcker har stått i hyllan med böcker som Jenny har prackat på mig ett tag och det var dessutom ett tag sedan jag läste barnböcker, så de fick följa med i semesterskörden. Idén bakom dessa tre barnböcker blev film 2001. Filmen har egentligen inte så mycket med handlingen i boken att göra, men Jenny och jag såg den på bio och var ganska roade.

Berättelsen handlar om en tonårsflicka som bor med sin konstnärliga mamma i New York. Hennes pappa är, tror hon, politiker i ett litet okänt land i Europa. När han plötsligt kommer på besök får hon veta att han egentligen är prins och att hon därmed är den enda rättmätiga arvtagaren till tronen. Chocken är total.

Vi får följa utvecklingen av historien genom flickans, Mias, ögon eftersom boken består av hennes dagboksinlägg. Hon skriver väldigt roligt och kanske känns boken inte alltid så trovärdig som dagbok, men det har man gärna överseende med.

Det finns än så länge åtminstone två böcker till i serien om den ovanliga prinsessan Mia och en uppföljare till filmen (som inte verkar ha något med böckerna att göra) är också på tapeten. Man kan läsa mer om författaren på hennes egen hemsida.

Fforde, Jasper (2002) Lost in a Good Book (2004-07-16)

För ungefär ett år sedan läste jag den första av Jasper Ffordes böcker om Thursday Next, The Eire Affair, och under vår londonsemester köpte jag den andra delen.

Det är svårt att säga något vettigt om den här boken, utöver "jättebra". I de talrika citat från recensioner av den förra boken som finns på insidan av den andra jämförs Fforde med Douglas Adams, Monty Python och Lewis Carroll. Berättelsen är heltokig, allra minst, och utspelar sig i en alternativ värld där mycket är sig likt med minst lika mycket är helt annorlunda. Thursday Next arbetar åt SpecOps som är en gren av polisen som tar hand om underliga saker. Next arbetar inom LiteraTec, vilket innebär att hon tillsammans med sina kollegor bland annat sätter fast folk som försöker hitta på nya Shakespeare-pjäser.

I förra boken blev Thursday Next själv indragen i berättelsen i flera böcker och detta händer även här, men på ett delvis nytt sätt. Hon jagas av en mystisk främlig som verkar kunna manipulera sannolikheter, samtidigt som hon försöker sköta sitt jobb och klara av livet som nygift.

Denna serie av böcker rekommenderas varmt till den som tycker om böcker och hysteriska berättelser med blandning av fantasi och verklighet.

Pierres, Marianne de (2004) Nylon Angel (2004-07-07)

I den välsorterade bokhandeln Murder One på Charing Cross Road kan man hitta inte bara deckare utan också fantasy och science fiction om man går ner i källaren. Här hittade jag Code Noir som var den andra delen i en ny sf-serie av en för mig helt okänd författare. Första delen, Nylon Angel, hittade jag sedan i en annan bokhandel på Charing Cross Road (som ligger i London, om någon skulle ha missat det).

Redan när jag läste baksidestexten kände jag Gibson-vibbar och de höll i sig genom boken. Berättelsen utspelar sig i en kriminell och skitig förort till en megastad på Australiens ostkust i en obestämd framtid. Den är dystopisk på samma sätt som Gibson, men har inte samma ambition att skildra en möjlig framtid. Här är det action som gäller och den kvinnliga hjälten med det kanske lite ostiga namnet Parish Plessis kastas in i en strid på liv och död.

Detta är en snabb berättelse, men det finns samtidigt utrymme för tvivel. Det är svårt att veta vem man ska lita på i framtiden. Boken slutar egentligen inte, utan mynnar ut i en cliffhanger som gör läsaren spänd på vad som ska hända i nästa del.

Sayers, Dorothy (1930) Oskuld och arsenik (2004-07-05)

Denna bok har, precis som den föregående, legat halvläst ett tag och lyckades till slut bli utläst samma dag. Det är ibland trevligt med regniga semesterdagar. Förtjust i deckare som jag är, är det kanske märkligt att jag inte läst Sayers förut, men det har helt enkelt dykt upp så mycket annat som pockat på uppmärksamhet. Den här boken fanns dock utgiven i den förträffliga gamla Trumf-serien och jag kände att tiden var mogen för en ny bekantskap efter ett stort antal Carr.

Lord Peter Wimsey som är den store hjälten i Sayers' författarskap är en person som man fattar tycke för från första sidan. Han har ett sätt att föra sig i alla samhällsskikt, en känsla för nyanser och en sådan bildning att han måste vara värd respekt.

Berättelsen inleds med en lång redogörelse för ett mord som läses upp av en domare. En kvinna står anklagad för att ha giftmördat en man som hon levt tillsammans med. Eftersom juryn är oenig blir dock målet uppskjutet och Wimsey åtar sig att försvara henne.

Sayers berättarteknik är mycket humoristisk och skiftar ibland fokus och riktning på ett spännande sätt. Det ska bli intressant att läsa fler böcker av samma författare.

Carr, John Dickson (1939) The Black Spectacles (2004-07-05)

Jag tog med mig den här boken för att läsa under vår semesterresa i London, men eftersom tiden där upptogs av annat blev den inte färdigläst förrän vi kommit hem. Berättelsen är dock mycket spännande. En person som envist hävdar att vittnen aldrig berättar sanningen, utan alltid en mer eller mindre förvrängd tolkning, arrangerar en liten privat föreställning för att bevisa sin tes. Under tiden blir han mördad och polisens utfrågningar efteråt bevisar tesen med kuslig tydlighet. Alla har olika uppfattning om vad som egentligen hänt.

Carr skriver på ett mycket precist sätt. Han verkar inte begagna sig av några deus ex machina-trick, utan alla fakta som arrangeras i logisk ordning av Dr. Fell i det sista kapitlet har tidigare berörts. Det gör hans berättelser tilltalande, åtminstone för undertecknad.