Juni 2004

Carr, John Dickson (1940) Nio och döden blir tio (2004-06-19)

På ryggen på denna deckare står det egentligen Carter Dickson, men det är, kanske inte helt oväntat, en pseudonym för John Dickson Carr. Detta och mycket mer kan man få veta på den eminenta webbplatsen The John Dickson Carr Collector.

Detta känns som en klassisk deckare eftersom brottet sker på en båt med endast nio passagerare. Åtminstone är det så som författaren försöker få det att framstå. Att det sedan finns en besättning på några hundra man, inklusive fartygsorkester och barberare, lämnas därhän. Kanske är det en avspegling av det gamla klassamhället. Hur som helst blir stämningen än mer spänd av att fartyget med sin last av ammunition korsar Atlanten mitt under brinnande krig. Allas nerver är på helspänn.

Berättelsen är småtrevlig, men Carr bryter ibland förtrollningen genom tämligen omotiverade källhänvisningar. Man får väl utgå från att de är korrekta, men för att inte störa handlingen borde dessa samlas i slutet om det nu skulle finnas någon läsare som vill fördjupa sig i riktig kriminalhistoria.

Carr, John Dickson (1937) Svart sabbat (2004-06-10)

Denna deckare, utgiven i den fantastiskt snygga Trumf-serien, betingade ett pris av tio kronor på en loppis till något välgörande ändamål. Jag tycks ha fastnat i en våg av gamla engelska deckare, så det var bara att läsa nästa Dickson Carr.

Den här boken utspelar sig i USA 1929. En redaktör på ett bokförlag får i sin hand ett manuskript som handlar om kända mord. Ett av fotona på en numera halshuggen giftmörderska visar sig vara en i det närmaste exakt avbild av hans fru. Det blir inte bättre av att ett mystiskt giftmord just begåtts hos deras närmaste granne. Den stackars redaktören vet inte riktigt vad han ska tro.

Berättelsen håller ett mycket högt tempo redan från början och det händer många oväntade saker. Någonstans i mitten saktar tempot ner lite med de för deckare så klassiska salongsdiskussionerna om vem som gjorde vad, men snart tar det fart igen och nya okända personer introduceras. En del döda människor visar sig inte vara så döda som man trott och man kastas fram och tillbaka mellan olika teorier. Upplösningen är oväntad och faktiskt lite onödig i mitt tycke.

Carr, John Dickson (1950) The Bride of Newgate (2004-06-05)

Tidigare har jag bara läst en bok av John Dickson Carr, men jag tyckte nog att hans författarskap kunde vara värt att utforska. Den här boken hittade jag först i svensk översättning på ett loppis, men några hyllor längre bort stod det engelska originalet så jag kom hem med det istället.

Det är ingen deckare i den betydelsen att det finns en snokande detektiv som försöker lösa gåtan, men ett kriminaldrama är det ändå. Boken är från 1950 men utspelar sig 1815, mitt under Napoleonkrigen. En ung kvinna vid namn Caroline har blivit testamenterad en stor förmögenhet, men med det villkoret att hon måste vara gift. Eftersom hon inte vill befatta sig med män gifter hon sig istället med en dödsdömd fånge som ska hängas bara några timmar efter vigseln. Givetvis blir fången räddad i sista stund, han var ju oskyldig, och sedan börjar jakten på den som egentligen var skyldig och som fortfarande vill sätta dit honom.

Jag brukar inte ha problem med att läsa engelsk litteratur, men den här var lite trög i början. Det är gott om gamla dialektord och hänvisningar till ett gammalt England som jag inte känner till så väl. Men boken är spännande och det finns inte en lugn stund någonstans. Den skulle säkert bli en jättebra kostymfilm.