Mars 2003
Rasmusson, Ludvig (2000) Män som grillar (2003-03-27)
Man kanske skulle ge sig på att skriva kåserier? Det är inte utan
att man blir lite sugen när man läser Ludvig Rasmussons samling. Tydligen
är han ganska känd. Jag har nog snubblat över namnet förut, men det är
inte förrän nu som jag har satt mig ner och läst något av honom.
Att kåsera är att dissekera vardagen, att zooma in på en liten liten
aspekt, hålla den framför näsan på folk och säga "Titta, så det ser ut!".
Det är onekligen en mysig och trevlig form av vardagsfilosofi, men när de
kommer i bokform bör de åtföljas av en varningstext: "Läs en i taget!"
Rasmusson har en mycket personlig stil. Han bryter då och då mot
kåseriets form, vilket ger texten djup och hjälper till att hålla uppe
intresset. Han svingar sig ledigt från Nobelfesten till
Kanelbullar. Mina personliga favoriter kommer nästan i mitten av
samlingen. Kornighet - om hur man kan betrakta livet på olika
nivåer. Att läsa en svensk kultursida - plockar effektivt ner
pretentiösa kulturskribenter på jorden igen.
Ewo, Jon (2001) Jorden är tuff och naken (2003-03-26)
Detta är den tredje och avslutande delen om 17-årige Adam Halvorsen.
De första två hette Solen är en fet gud och Månen suger.
Författaren Jon Ewo är norrman och har som alla moderna författare en egen
hemsida.
Man kan läsa bara en av de tre böckerna (och då företrädelsevis
den första) men efter att ha läst alla tre inser jag att de hör ihop på
ett mycket utstuderat sätt. Jon Ewo beskriver i trilogin om Adam på ett
mycket initierat sätt hur det är att bli vuxen. Berättaren är Adam och vi
får följa honom, hans familj, hans flickvän och hans kompisar under en
period av ungefär ett år. Det händer mycket, särskilt i den här sista
delen.
Jon Ewos språk är hälften poesi och hälften rent vansinne. Han
experimenterar med typografin och klistrar ohämmat in citat från såväl
Dante som Internet. Men det funkar. Den ibland lite väl talspråkliga
texten lyfter och griper tag i en. Den sista tredjedelen av boken bara
måste läsas i ett svep - och det bör inte ske mitt i natten om man vill ha
en chans att somna efteråt.
Ewos trilogi rekommenderas varmt till alla som någonsin försökt sig på
att bli vuxna, hur längesedan det än var man var 17 år.
Lowry, Lois (1993) Den utvalde (2003-03-23)
När läshastigheten var på topp efter Hayters actionfyllda bok hittade
jag en SF-ungdomsbok som jag antagligen köpt på någon bokrea. Lowry är en
amerikansk författare med ett flertal ungdomsböcker bakom sig. Den
utvalde är en framtidshistoria som skildrar ett samhälle helt utan
avvikelser. Allt är kontrollerat och regelstyrt. Total harmoni råder.
Huvudpersonen Jonas är tolv år och har just blivit vald att efterträda
minnesmästaren, en unik och hedervärd uppgift. När Jonas fostras av den
gamle minnesmästaren upptäcker han dock snart att hans värld bara är en
fasad.
Berättelsen är mycket klassisk och temat är inte heller särskilt
maskerat. Ändå grep det tag i mig och jag läste hela den korta boken i ett
svep, mitt i natten. Det är ungefär samma idé som Orwells 1984
eller Lucas' tidiga film THX
1138 - förhållandet mellan individen och samhället, draget till sin
spets, men också i viss mån förhållandet mellan förnuft och känsla. Nåja,
jag ska inte göra boken större än vad den är, även om den var ganska
välskriven.
Hayter, Sparkle (1998) Riktiga karlar (2003-03-23)
Detta är den tredje boken om New York-stationerade TV-reportern Robin
Hudson. Även om det är Jenny som köpt den (och de tidigare böckerna
Hårda bullar och Snälla flickor) så är det jag som har
läst dem. Alla tre.
Robin Hudson, hjältinnan, är TV-reporter med skinn på näsan och
en osviklig förmåga att hamna i klistret. Den här gången försöker hon
göra en reportageserie om framtidens man, men snubblar över en mystisk
affär med några bortrövade dvärgchimpanser. Allt verkar dessutom höra
ihop, men vem är den felande länken?
Riktiga karlar är en lättsam tjej-action i samma stil som
Janet Evanovichs böcker, om hon är bekant, men faktiskt lite vassare.
Det är full fart hela tiden och boken skulle mycket väl kunna bli film med
lite bearbetning. Det verkar dyka upp en hel del böcker av den här typen,
antagligen med den nya generationen kvinnor som målgrupp. Dock funkar de
bra även för oss killar - vi som törs erkänna att vi läsar dem.
Vonnegut, Kurt (1952) Det mekaniska pianot (2003-03-16)
Det mekaniska pianot kom ut 1952 men översattes inte till svenska
förrän 1998. Jag snubblade över den på någon rea för ett par år sedan.
Antagligen hade jag hört författarnamnet någonstans och format på boken
(12 x 18 cm) var ganska mysigt.
Boken utspelar sig i en dyster framtid där maskinerna, efter krigen,
tagit överhanden och nu kontrollerar alla aspekter av samhället. Alla
människor är klassificerade och lagrade på hålkort. Maskinerna sköter det
mesta av produktionen och de stackare som inte är tillräckligt begåvade
för att bli ingenjörer hänvisas till Reklamations- och Förbättringskåren.
Huvudpersonen är en ingenjör och direktör som sakta men säkert börjar
tvivla på att maskinerna och en liten elit av högutbildade ska styra
världen.
Det är intressant att läsa gamla dystopier. En av anledningarna är
naturligtvis att man vill se hur författaren föreställer sig framtiden,
som ju jag faktiskt lever i. En annan, djupare anledning är att se om
författaren hade rätt. Vonnegut gör tappra försök att göra det trovärdigt
att maskinerna och ingenjörerna tagit över världen, men jag tror inte
riktigt på honom. Han tycks förutsätta att den stora massan satt som
lallande fånar under maskinernas utveckling och frivilligt lät sig
marginaliserats. Så blev det ju inte i den verklighet som jag lever i.
Kanske är Vonnegut en naiv reaktionär, kanske inte. Jag kan inte bestämma
mig.
När jag nu läst en lite "känd" författare måste jag ju också ta reda
lite på om honom. Självklart använder man Google för detta.
Det finns en officiell webbsida
som tar upp Vonneguts arbete som konstnär men knappt säger något om hans
författarskap. Det gör däremot
Chris Hubers webbsidor.
Här får man veta att Det mekaniska pianot är Vonneguts första
bok. Den gavs ut 1952 med originaltiteln Player Piano. Därefter har
han skrivit både romaner och noveller, ofta med science fiction-inslag.
Han har också skrivit pjäser och den kanske best berömda boken, Slakthus
5, blev film 1972.
Kneifel, Hans (1968) Rymdkaparna (2003-03-10)
Denna lilla pocketbok från mitten av förra seklet är baserad på en
tysk TV-serie från samma tidsperiod. Serien handlar om rymdskeppet
Orion och dess besättning som leds av kapten McLane. I just det här
avsnittet, förlåt boken, kapas rymdskeppet av en grupp som vill rymma
från straffplaneten Mura.
Det här är inte direkt litteratur i nobelprisklass, utan snarare
någon slags kiosk-SF i paritet med Harlekin. Icke desto mindre läser
jag den med en viss behållning. I början av förra året tuggade jag
mig igenom flera stycken Kneifel på kort tid och nu hittade jag den
här boken i en Second Hand-affär i Norrköping. Boken ingår i den smått
fantastiska serien Kosmos som gavs ut av Wahlströms. Jag har av någon
outgrundlig anledning fått för mig att samla på dessa. Någon annan
gång ska jag återkomma med en längre beskrivning av denna vurm.
Som en fotnot har jag noterat att TV-serien om rymdskepp Orion
finns utgiven på DVD, dock bara på tyska.
Coupland, Douglas (2001) All families are psychotic
(2003-03-08)
Jag köpte All families are psychotic strax efter det att den
kommit ut och när jag nu såg att den kommit ut på svenska också kände jag
att det kanske var dags att läsa den. Coupland är en av mina personliga
favoriter. Hans böcker innehåller en slags varm cynism och en fantastisk
träffsäkerhet när det gäller att skildra världen som den ter sig just nu.
All families.. handlar om familjen Drummond och vad som händer
dem under några dagar strax innan dottern Sarah ska skickas iväg upp i
rymden. Man skulle kunna säga att deras liv är en orgie i misslyckanden
och boken är en provkarta på sådana händelser: fängelse, självmordsförsök,
dödliga sjukdomar, tveksamma affärer.
Berättelsen håller ett högt tempo och skulle utan tvekan passa utmärkt
också som film, inte minst tack vare dialogtätheten. Precis som man inte
riktigt kan låta bli att lukta på mögliga saker längst inne i kylen kan
man inte heller låta bli att läsa färdigt den här boken, trots att den är
fantastiskt sjuk.
Holst, Hanne-Vibeke (1992) Thereses tillstånd (2003-03-05)
Efter Gibson ville jag läsa något mer lättsmält och i min bokhög låg
Thereses tillstånd som Jenny just prackat på mig. Den handlar om
Therese som är tv-journalist med Ryssland som specialitet. Boken utspelar
sig i början av 1990-talet när stora omvälvningar är på gång och
berättelsen hänvisar hela tiden till saker som faktiskt hänt (tror jag).
Therese är framgångsrik och är påtänkt för jobbet som
utrikeskorrespondent i Moskva. Då kommer emellertid en manlig kollega i
hennes väg och hon blir blixtförälskad. Detta leder naturligtvis till en
inre konflikt mellan Tereses rationella reporter-jag och hennes
passionerade förälskelse.
Thereses tillstånd är väldigt rolig och mot slutet också
riktigt spännande. Det finns två andra böcker i serien om Therese som jag
irriterande nog måste läsa för att få reda på vad som händer.
Gibson, William (1993) Virtual light (2003-03-02)
William Gibson är en mycket speciell författare och efter att ha läst
Neuromancer och ett par uppföljare började jag för några år sedan att
samla på mig fler av hans böcker. Tyvärr har de blivit stående i hyllan
och det är inte förrän nu som jag har tagit mig an Virtual light.
Boken är på engelska och detta i kombination med att Gibson tycker om
att vara mystisk och att hitta på egna ord gör att stämningen ibland blir
lite väl mystisk. Man vet inte om det är meningen att man ska förstå
orden eller inte. Efter några kapitel lyckades jag dock tränga in i
berättelsen och tror mig nu ha förstått det mesta.
Liksom flera andra av Gibsons böcker utspelar sig historien i en
ospecificerad framtid där tekniken har tagit överhanden och inte helt
oväntat skapat stora sociala klyftor. Huvudpersonerna är ett par stackare
från samhällets bottenskikt som snubblar in i ett internationellt maktspel
där alla verkar lura alla. Dock känns handlingen lite tunnare än i
Neuromancer med uppföljare, eller så är det bara det att den innehåller
för lite datorromantik för min smak.
Jag vet inte varför jag dras till dystopiska framtidsskildringar.
Kanske är det årstiden. Kanske är det huvudpersonernas tjuriga envishet.
Jag får väl återkomma till de funderingarna efter nästa bok.
|