I denna reseblogg skildras resor som kvinnliga teknologer har gjort genom finansiering från Wilkes Stipendium av IDA. Stipendiet instiftade 2013 i samband med 30-årsfirandet av IDA, då John Wilkes (Google) var en av talarna.

Stipendiet har delats till:

2017: Anna Montelius (Mjukvaruteknik)
2016: Sabina Serra (Datateknik)
2015: Hanna Sterneling (Informationsteknologi)
2014: Sara Bergman(Datateknik)
2013: Tova Linder (Informationsteknologi) och Lisa Nilsson Ax (Datateknik)

---

 

 

Satte mig igår kväll och skulle börja skriva blogg men insåg att det var för många intryck att sortera så nu efter att ha sovit på saken kanske jag kan lyckas få ner något i text.

Besök på ett av världens största IT-företag, hur sammanfattar man det? Lyx som gratis luncher, gym i nästan alla byggnader, de har rutschkanor inomhus, tvättservice, pool på campus, volleybollplan..ja allt det där som det snackas om finns faktiskt.

Testar Google Glas                             Googleplex

Campuset är enormt redan nu och företaget anställer i rask takt. Vi fick gå runt och se alla dessa typiska saker men vi fick också se företagets klimat genom att prata med anställda. Bland annat fick vi en demo i hur Google glass funkar av en av utvecklarna som jobbar med dem. Vi fick också prata med en tjej som jobbar med “privacy” samt med John Wilkes som är den som tog initiativet till detta stipendie. Han jobbar som software engineer och verkar hålla på med riktigt häftig utveckling. Vi fick se vissa delar av Google men på många ställen fanns skyltar uppsatta med texten “Googlers only”, så mycket hemligheter som man skulle vilja veta något om. Även de som kom och berättade för oss fick ständigt tänka sig för för att inte säga saker som inte får spridas.

Simin hade stött på en tjej från ett startup företag i Mountain View på Grace Hopper och lyckats ordna så att vi fick komma dit på ett besök. Vad detta företag gör är helt hemligt eftersom de inte släppt sin produkt ännu. Vi fick gå runt på företaget (betydligt mindre än Google men verkade ha ett väldigt bra klimat på arbetsplatsen) och se oss om kring och prata med anställda – trots att vi var där i nästan två timmar vet vi ändå inte vad det är de gör. Väldigt spännande! Företaget heter upthere och det var riktigt roligt att se denna kontrast efter förmiddagens besök.

Stort tack till alla som visat oss runt och tagit sig an oss!

Besök på upthere                                Utsikten från uptheres kontor.

Som sagt, många intryck under denna dag. Efter detta besök tog vi en paus och åt lite glass innan vi fortsatte vår fullspäckade dag. Eftersom vi var väldigt nära Stanford bestämde vi oss för att vandra omkring lite på campus. Här mötte vi inte upp någon speciell person utan gick bara runt och tittade på omgivningen.

Stanford campus

Dagen avslutades sedan med middag på en riktigt god hamburgerestaurang där man själv fick komponera ihop sin burgare tillsammans med John och hans fru. Lisa ska vara kvar några dagar till och resa lite i området så efter middagen lämnade vi henne och jag och Simin åkte mot ett hotell precis vid flygplatsen. Om några timmar flyger vi hemåt.

Lite sammanfattande reflektioner av resan kommer i bloggen inom någon dag eller två, hjärnan måste få sortera lite innan jag kan skriva det.

Ännu en resdag, det har blivit några sådana heldagar under denna resa. Resan gick smärtfritt och vi var framme i San Francisco redan klockan halv ett. Nästa äventyr på agendan var hyrbil i USA. Det krävdes bara lite mer koncentration för att köra på femfilig highway 101 jämfört med Lambohovsleden. Väl framme i Mountain View passade vi på att suga i oss så mycket D-vitamin vi kunde genom att lägga oss i solen vid poolen. Även här är det över 30 grader!

Om en timme ska vi träffa Dr John Wilkes, initiativtagaren till stipendiet, för att äta middag tillsammans. Imorgon väntar dagen D, eller vi kanske ska kalla den dagen G, Googlebesök!

Skytrain på San Francisco flygplats

 

Vår fina hyrbil!

Skön söndagseftermiddag.

Dag 3 av 3 inleddes precis som resterade dagar med keynote speech. Denna dag var det Arati Prabhakar från Defense Advanced Research Project Agency (DARPA) som stod för framträdandet. Framförande handlade om de huvudgrenar av forskning som bedrivs av DARPA. De som togs upp var Complex Military Services, bland annat forskning kring satelliter. En andra gren var att hantera den informationsexplosion som pågår idag, att kunna hantera all den data som produceras i världen och kunna hantera den på ett säkert sätt. De har också en biologigren som känns högaktuell i dessa tider då det inte går en dag utan att man hör talas om ebola på tv. Att stoppa sjukdomsspridning är en av de saker som det forskas på men det finns flera andra områden också såsom att återskapa kroppsdelar. Vi fick se en häftig film som visade hur en patient som förlorat sina armar kunde styra en robotarm med enbart tankekraft. Denna del av dagen var väldigt intressant och gav verkligen en bild av hur häftig forskning som pågår idag.

För den som är intresserad finns många av de framföranden vi berättat om att se i efterhand på Grace Hoppers hemsida.

Dagen innehöll också en föreläsning inom “Best of Future Trends” där jag fick höra Deborah Estrin föreläsa om hur all data vi lämnar efter oss i vår vardag (t.ex. när vi använder vårt betalkort, vår position vid olika tider på dygnet etc.) ska kunna användas för att skapa applikationer som ska hjälpa oss att må bättre. I samma session fick jag även höra Gabriella Levine som pratade om “Robotics Future” och tog upp några av de projekt Google X sysslar med. Google X verkar ha väldigt många roliga projekt igång.

Utöver detta besöktes ett gäng andra sessions denna dag. Det som förvånat mig allra mest under de här dagarna är hur mycket av sammanhanget man faktiskt förstår. Många begrepp och termer som jag inte hade en aning om vad de innebar för två år sedan innan jag började plugga förstår jag idag. Det känns bra att veta att det man lärt sig faktiskt ligger till grund för många stora forskningsområden.

Imorgon tar ledigt från bloggen men åter igen på söndag då vi befinner oss  i San Francisco (eller mer precist i Mountain View).

Dag ett på Grace Hopper Celebration och vi hade ingen aning om vad vi skulle förvänta oss. Det som förvånade mig allra mest var att de allra flesta var studenter, dessutom många på bachelor nivå, jag som trodde att alla skulle vara minst masterstudenter. Jag har också dragit slutsatsen att inom datorvärlden är folk avslappnade, klädmässigt och attitydmässigt. Dessa två saker gjorde min dag väldigt bra för hela stämningen var väldigt prestigelös och det var lätt att prata med vem som helst.

Vi inledde dagen tillsammans och hämtade våra badges och gick på keynote speach av Shafi Goldwasser, senaste Turing award vinnaren (datavetenskapens motsvarighet till ett Nobel pris). Det handlade om kryptografi kopplat till molntjänster och hur säker vår data egentligen är i molnet. Ett väldigt intressant område.

Google bjöd på solglasögon i goodiebagen, klart vi ställde upp!

Under lunchen satt jag och pratade med tre tjejer, visade sig att en av tjejerna från Kina som nu pluggar i Seattle hade varit i Uppsala och pluggat en termin. Uppsala – 40 minuter ifrån den “staden” jag kommer ifrån – världen är bra liten.

Dagen till ära var det open source day så eftermiddagen ägnade jag åt en session i “How to Contribute to Open Source” och en session som hette “Life of a Chromium Developer”. Dessa två var väldigt rakt på sak och förklarade praktiskt alla steg som behövs för att börja utveckla Chromium eller andra open source projekt. Den lärdom jag tog med mig allra mest från dessa sessions är att man inte behöver vara någon expert för att börja. Det finns tasks som handlar om att bara ändra rubriker på några ställen på webbsida och när man väl är igång kan man ta sig an svårare problem.

Eftermiddagen skulle avslutas med ett av de sessions jag hade sett fram emot mest: Linux Kernel hacking 101, denna session var dock full och köerna utanför ringlade långa ifall någon skulle lämna. Vi bestämde oss då för att bara ta första bästa session och hamnade på en om Professional Networking. Föreläsarna var riktigt bra och det var kul att lyssna. Om jag sa att världen är liten innan så vänta bara tills ni hört detta. När jag slumpmässigt valt en plats på en slumpsmässig session bland 8000 människor jag inte känner så råkar jag hamna bredvid en tjej som pluggar på University of Ohio, jag talar om att jag varit i Ohio under ett utbytesår 2007 i en stad som heter Toledo. På detta svarar hon, vad du på den där “Maumee Valley …. ” vilket är namnet på skolan där jag gick. Det visar sig då att hennes pappa har kontakt med den skolan för att hjälpa dem hitta lämpliga kinesiska utbytesstudenter och att flera av de utbytesstudenter från Kina som var där samtidigt som mig hade kommit dit tack vare hennes pappa. Hon kände alltså personer som jag gått på high school med för 7 år sedan. Som sagt, världen är liten…väldigt liten…

Delar av Phoenix Convention Center

Efter dagens sista session var det Career Fair och här hittade vi Googles förarlösa bil.

 

/Tova

En helg i New York då vi alla haft fullspäckade scheman är nu över. Jag (Tova) har ägnat den mesta tiden åt återseenden med kompisar. Träffat en tjej som jag gick på high school med när jag var utbytesstudent och en tjej som jag pluggade Swahili med i Tanzania för 3 år sedan. Utöver dessa återseenden har det blivit mycket strosande på New Yorks (Manhattans) gator. Ett lättnavigerat system med numrerade Avenues och streets gör det lätt att hitta och relativt korta avstånd mellan många saker gör det möjligt att bara gå omkring och se och uppleva.

Då jag varit på Manhattan två gånger tidigare var många av de kända sevärdheterna redan avbockade. Lördagen ägnade jag till stor del i Soho där det finns  shopping i rimlig “Svensson-prisklass” och på söndagen besöktes Central Park för att komma bort från storstadspulsen lite. Ja, det tog faktiskt bara två dagar för mig innan jag kände behov av att se träd och gräs. Nu är vi nyss ankomna till Phoenix och Lisa är trött så hennes berättelse från New York kommer imorgon…

 

Precis efter ankomsten till USA i fredags.

Central Park i kontrast med de stora byggnaderna bakom. Lördagen spöregnade det men resten av helgen har det varit strålande solsken.

.
.
.
senare.
Lisa här. Så vad har jag gjort i New York då? Mestadels gått runt och tittat på saker. Jag har stirrat så mycket att jag nästan fått ont i ögonen och snubblat flera gånger för att jag glömt se efter var jag sätter fötterna.

Skämt åsido, det har blivit mycket strosande: två museum, Central Park, High Line, Columbia University… För att inte tala om alla gator jag gått längs med, t.ex. w.44th st. där jag såg The Phantom of the Opera, musikalen som har visats längst på Broadway. I Chelsea Market råkade vi på en resturang med min favoritpasta Giovanni Rana, det var lite oväntat och väldigt gott! Under studiebesöket på Columbia University träffde vi Steve Bellovin lite sådär i förbifarten. För er som inte vet: han är en mycket framstående säkerhetsforskare.

Jag är egentligen mer för bilder än ord så inläggen kommer att uppdateras när jag väl är hemma igen och kan ta hand om kamerabilderna ordentligt.

Det har varit väldigt roligt i NY men jag är ingen storstadsmänniska så det var skönt att komma bort från allt oväsen och tillbringa lite tid i Arizonas öken (mer om det i nästa inlägg).

 

Uppdatering: några bilder från New York.