Juli 2004
Dunn, Mark (2001) Ella Minnow Pea (2004-07-23)
Vissa böcker är svåra att placera in i fack och den här boken är
definitiv en av dem. Enligt författaren är det en progressively
lipogrammatic epistolary fable. Att den är epistolary
är bara ett finare sätt att säga att boken består av ett antal brev.
Ett lipogram är en text som är skriven med avsikt att utesluta en
eller flera bokstäver.
Berättelsen utspelar sig på en liten ö strax utanför USA:s kust.
Den lilla ön är ett eget land och alla invånare är mycket språkintresserade.
De vördar minnet av Nevin Nollop som en gång sägs ha skapat meningen
The quick brown fox jumps over the lazy dog, en mening som är
ett pangram, dvs den innehåller alla bokstäver i alfabetet och är så
kort som möjligt. Denna mening finns på ett monument över Nollop i
stadens centrum. När en av kakelplattorna, med bokstaven Z, faller ner
tar stadens styrande detta som ett tecken från Nollop på att denna
bokstav inte ska användas mer. Z förbjuds helt enkelt och invånarna
har bara att anpassa sig. Givetvis är detta bara början.
Invånarna på Nollop skriver mycket brev till varandra, även till
familjemedlemmar som man lever tillsammans med, och det är några av
dessa brev som vi får läsa. Allt eftersom olika bokstäver förbjuds får
de allt svårar att uttrycka sig.
Det är svårt att veta om man ska tolka den här berättelsen eller om
man bara ska ta den för vad den här. Oavsett vilket är det en av de
märkligaste jag läst på mycket länge och den rekommenderas varmt
till alla språkligt intresserade.
Eastaway, Rob & Wyndham, Jeremy (1998) Why do buses come in threes? (2004-07-22)
Det här är en underhållande bok som riktar sig till alla som
fascineras av matematik i vardagen och kanske än mer till dem som ännu
inte riktigt förstått att matematik kan vara roligt. Boken innehåller
ett antal kapitel som handlar om olika vardagssituationer där
skolmatematiken dyker upp, gör nytta och till och med kan förklara ett
och annat.
På ett lättfattligt språk reder författarna ut hur det förhåller sig
med sannolikheter, logiska gåtor och mycket annat. En uppföljare
How long is a piece of string? finns också och kommer att inhandlas
så snart tillfälle ges.
Cabot, Meg (2001) The Princess Diaries: Third Time Lucky (2004-07-19)
Cabot, Meg (2000) The Princess Diaries: Take Two (2004-07-18)
Cabot, Meg (2000) The Princess Diaries (2004-07-17)
Dessa tre böcker har stått i hyllan med böcker som Jenny har prackat
på mig ett tag och det var dessutom ett tag sedan jag läste barnböcker,
så de fick följa med i semesterskörden. Idén bakom dessa tre barnböcker blev
film 2001. Filmen har
egentligen inte så mycket med handlingen i boken att göra, men Jenny och
jag såg den på bio och var ganska roade.
Berättelsen handlar om en tonårsflicka som bor med sin konstnärliga
mamma i New York. Hennes pappa är, tror hon, politiker i ett litet okänt
land i Europa. När han plötsligt kommer på besök får hon veta att han
egentligen är prins och att hon därmed är den enda rättmätiga arvtagaren
till tronen. Chocken är total.
Vi får följa utvecklingen av historien genom flickans, Mias, ögon
eftersom boken består av hennes dagboksinlägg. Hon skriver väldigt roligt
och kanske känns boken inte alltid så trovärdig som dagbok, men det
har man gärna överseende med.
Det finns än så länge åtminstone två böcker till i serien om den ovanliga
prinsessan Mia och en uppföljare till filmen (som inte verkar ha något med
böckerna att göra) är också på tapeten. Man kan läsa mer om författaren
på hennes egen hemsida.
Fforde, Jasper (2002) Lost in a Good Book (2004-07-16)
För ungefär ett år sedan läste jag den första av Jasper Ffordes böcker
om Thursday Next, The Eire Affair, och under vår londonsemester
köpte jag den andra delen.
Det är svårt att säga något vettigt om den här boken, utöver
"jättebra". I de talrika citat från recensioner av den förra boken som
finns på insidan av den andra jämförs Fforde med Douglas Adams, Monty
Python och Lewis Carroll. Berättelsen är heltokig, allra minst, och
utspelar sig i en alternativ värld där mycket är sig likt med minst
lika mycket är helt annorlunda. Thursday Next arbetar åt SpecOps som är
en gren av polisen som tar hand om underliga saker. Next arbetar inom
LiteraTec, vilket innebär att hon tillsammans med sina kollegor bland
annat sätter fast folk som försöker hitta på nya Shakespeare-pjäser.
I förra boken blev Thursday Next själv indragen i berättelsen i flera
böcker och detta händer även här, men på ett delvis nytt sätt. Hon jagas
av en mystisk främlig som verkar kunna manipulera sannolikheter, samtidigt
som hon försöker sköta sitt jobb och klara av livet som nygift.
Denna serie av böcker rekommenderas varmt till den som tycker om böcker
och hysteriska berättelser med blandning av fantasi och verklighet.
Pierres, Marianne de (2004) Nylon Angel (2004-07-07)
I den välsorterade bokhandeln Murder One på Charing Cross Road
kan man hitta inte bara deckare utan också fantasy och science fiction
om man går ner i källaren. Här hittade jag Code Noir som var den
andra delen i en ny sf-serie av en för mig helt okänd författare. Första
delen, Nylon Angel, hittade jag sedan i en annan bokhandel på
Charing Cross Road (som ligger i London, om någon skulle ha missat det).
Redan när jag läste baksidestexten kände jag Gibson-vibbar och de höll
i sig genom boken. Berättelsen utspelar sig i en kriminell och skitig förort
till en megastad på Australiens ostkust i en obestämd framtid. Den är
dystopisk på samma sätt som Gibson, men har inte samma ambition att skildra
en möjlig framtid. Här är det action som gäller och den kvinnliga hjälten
med det kanske lite ostiga namnet Parish Plessis kastas in i en strid på liv
och död.
Detta är en snabb berättelse, men det finns samtidigt utrymme för tvivel.
Det är svårt att veta vem man ska lita på i framtiden. Boken slutar egentligen
inte, utan mynnar ut i en cliffhanger som gör läsaren spänd på vad som ska
hända i nästa del.
Sayers, Dorothy (1930) Oskuld och arsenik (2004-07-05)
Denna bok har, precis som den föregående, legat halvläst ett tag och
lyckades till slut bli utläst samma dag. Det är ibland trevligt med regniga
semesterdagar. Förtjust i deckare som jag är, är det kanske märkligt att
jag inte läst Sayers förut, men det har helt enkelt dykt upp så mycket annat
som pockat på uppmärksamhet. Den här boken fanns dock utgiven i den
förträffliga gamla Trumf-serien och jag kände att tiden var mogen för en
ny bekantskap efter ett stort antal Carr.
Lord Peter Wimsey som är den store hjälten i Sayers' författarskap
är en person som man fattar tycke för från första sidan. Han har ett sätt
att föra sig i alla samhällsskikt, en känsla för nyanser och en sådan bildning
att han måste vara värd respekt.
Berättelsen inleds med en lång redogörelse för ett mord som läses upp av
en domare. En kvinna står anklagad för att ha giftmördat en man som hon
levt tillsammans med. Eftersom juryn är oenig blir dock målet uppskjutet och
Wimsey åtar sig att försvara henne.
Sayers berättarteknik är mycket humoristisk och skiftar ibland fokus och
riktning på ett spännande sätt. Det ska bli intressant att läsa fler böcker
av samma författare.
Carr, John Dickson (1939) The Black Spectacles (2004-07-05)
Jag tog med mig den här boken för att läsa under vår semesterresa
i London, men eftersom tiden där upptogs av annat blev den inte färdigläst
förrän vi kommit hem. Berättelsen är dock mycket spännande. En person som
envist hävdar att vittnen aldrig berättar sanningen, utan alltid en mer
eller mindre förvrängd tolkning, arrangerar en liten privat föreställning
för att bevisa sin tes. Under tiden blir han mördad och polisens
utfrågningar efteråt bevisar tesen med kuslig tydlighet. Alla har olika
uppfattning om vad som egentligen hänt.
Carr skriver på ett mycket precist sätt. Han verkar inte begagna sig
av några deus ex machina-trick, utan alla fakta som arrangeras
i logisk ordning av Dr. Fell i det sista kapitlet har tidigare berörts.
Det gör hans berättelser tilltalande, åtminstone för undertecknad.
|