April 2004
Maupin, Armistead (1978) Ett annat liv (2004-04-28)
Det här är en rolig berättelse om några människor i det frigjorda San
Fransisco på 1970-talet. Mary Ann har just flyttat dit från "landet".
Michael letar efter den rätte. Brian hittar den ena rätta efter den andra.
Mrs Madrigal, deras hyresvärdinna, vakar över dem som en extramamma och
förser dem med knark från den egna odlingen på gården. Många andra personer
kommer och går i denna charmiga berättelse.
Från början var detta en följetong i en tidning. Det gör att varje kapitel
är kort, bara ett par sidor. Därigenom får berättelsen ett högt tempo och
man lockas att bara läsa ett kapitel till, och ett till...
Maupin skriver roligt och rakt på sak. Man fattar lätt tycke för
huvudpersonerna och trevligt nog finns det fem böcker till på samma tema.
Holstein, Åsa (2000) Köpa hus (2004-04-20)
Om man känner för att bo i ett hus på landet någon gång i sitt liv
bör man naturligtvis ta reda på allt som finns att veta om hur man uppnår
detta tillstånd. Alltså läser man en bok om att köpa hus. Faktum är att jag,
inte helt motvilligt, åkt på ett par husvisningar den senaste veckan. Än så
länge är det inte på allvar, men man måste ju träna sig.
Köpa hus är kanske inte den mest grundläggande bok man kan önska
sig, men det är en bra och lättläst utgångspunkt. Den verkar ta upp det mesta
man behöver veta när man ska köpa hus. På i snitt varannan sida sägs det att
man ska låta en godkänd besiktningsman göra en besiktning, så det är säkert
viktigt.
Som novis på området känner jag att jag nog skulle vilja ha en till bok
vid sidan av som förklarar alla begrepp som man tydligen bör förstå. Vad
sjutton är en trekammarbrunn egentligen? Och vad är det i praktiken
för skillnad på olika sorters grund? Vilka olika sätt kan man värma upp hus
på? Vilket är billigast? Vilket är för stunden mest politiskt korrekt i
min kommun?
Även om den här kanske lite glassiga boken inte ger alla svar så ställer
den i alla fall en hel del frågor och får igång hjärnan.
Jordahl, Anneli (2003) Klass - är du fin nog? (2004-04-14)
Det här är en bok om klassresor. Inte sådana man gjorde i skolan, utan
kanske snarare de man gjorde tack vare skolan. Det handlar alltså om
människor som genom utbildning och andra val i livet förflyttat sig från
en samhällsklass till en annan.
Boken består av tre intervjuer med olika människor som får berätta om
sina liv utifrån ett klassperspektiv. Dessutom har författaren skrivit ett
mer funderande kapitel om sig själv. Det är kanske det mest intressanta,
för där finns det vissa källhänvisningar.
Klassresor kan väl vara ett intressant ämne, men jag är lite beskviken
på hur den här boken behandlar ämnet. Det känns inte som att författaren
kommer fram till något, eller ens lyckas formulera en fråga. Vad är en klass
egentligen? Detta tas för självklart och problematiseras inte alls.
Även om språket flyter på mycket bra känns boken strukturlös. Den tillför
inte något till den eventuella debatten förutom tre längre reportage som
kanske skulle funkat bättre i en tidning än i bokform.
Kanger, Thomas (2001) Första stenen (2004-04-12)
Denna relativt nyskrivna deckare är enligt uppgift den första i en
serie om Elina Wiik vid Västeråspolisen. Hon deltar i en utredning om en
mordbrand som visar sig vara mer komplicerad än man först trodde.
Med hjälp av lite hederlig kvinnlig intuition lyckas hon dock så småningom
nysta ut den härva av förhållanden som ligger bakom händelserna.
Kanger verkar väl påläst när det gäller polisens rutiner. Ibland blir
det kanske lite väl mycket administrativa detaljer, men det är inget man
egentligen störs av. Jag kan ju inte låta bli att jämföra med andra moderna
svenska deckare som Edwardsson och Mankell som nog når lite djupare i sina
personporträtt. Därmed inte sagt att Kanger skriver platt. Det är inte svårt
att gripas av huvudpersonens nyfikenhet.
Intrigen känns trovärdig och är enligt försättsbladet baserad på
verkliga händelser. Pusselbitarna avslöjas och passas ihop sakta men
säkert på ett sätt som håller spänningen uppe.
Porter, Joyce (1973) Scotland Yards plågoris (2004-04-11)
Som andra påskdeckare valde jag denna relativt korta historia som jag
snubblade över på Myrorna för några veckor sedan. Den verkade lite lagom
gammal och lite lagom brittisk. Enligt texten på baksidan är det författarens
sjunde bok i serien om indendent Dover.
En ung man blir mördad på ett engelskt gods och lord Crouch vill prompt ha
dit Scotland Yard. Dessa ser det som ett utmärkt tillfälle att bli av med
Dover några dagar. Dover är tämligen överviktig och mer intresserad av mat
eller att ta en pint skummande öl än att utreda mord. Det mesta av fältarbetet
sköts istället av hans stoiske assistent MacGregor.
Själva detektivhistorien är inte helt oäven, men den största behållningen
är att se antihjälten Dover släpa sig fram mellan kotletter och stuvade
fårmagar. Författaren lägger ner mycket energi på att beskriva hans kostvanor
och därpå följande magbesvär.
Carr, John Dickson (1935) Den ihålige mannen (2004-04-09)
Under påsken ska man enligt någon slags ny norsk trend läsa deckare.
Inte mig emot. Som första påskdeckare tog jag mig an något som vad jag
förstått är en klassiker inom genren. Den innehåller bland annat en mycket
intressant och välkänd föreläsning om olika sätt att genomföra ett mord
i ett slutet rum. (Det finns sju sätt.)
Berättelsen är full av mystiska detaljer och sidospår. Alla verkar ha något
att dölja. Som i många deckare är det inte polisen som själv löser gåtan,
utan en klurig tant eller farbror - i det här fallet den excentriske doktor
Fell med ständiga hummanden och tendenser att bre ut sig i dramatiska
föreläsningar. Dessa orsakar otålighet bland närvarande poliser men är
underhållande för oss läsare.
Språket lyses då och då upp av roliga formuleringar, även om det finns
små anmärkningar att göra mot översättningen. Kanske skulle boken må bra av
en nyöversättning.
Jäderling, Viktoria (red.) (2003) Perversioner: 12 noveller om
avvikelser (2004-04-01)
Det här var en konstig bok som fick följa med hem när det var 50%
rabatt på bokreapriset. Titeln låter kanske spännande, men innehållet
är mest bara bisarrt. Vissa berättelser kan en normal läsare förstå, men
flertalet känns som experimentella staplingar av äckliga meningar på
varandra. Det här är ingen bok jag skulle rekommendera, särskilt inte
till svagsinta personer.
Förlaget Vertigo har specialiserat sig på litteratur
som behandlar udda saker. I slutet av boken skriver de om sig själva:
Yrsel och illamående, hänförelse och uppenbarelse - läsningens sötma
skall vara ett aktivt gift som fräter och undergräver det lata sinnet.
|