Februari 2005

Haddon, Mark (2003) The curious incident with the dog in the night-time (2005-02-27)

Den här boken finns i två versioner med ungdoms- respektive vuxenomslag och det säger kanske något om bredden. Huvudpersonen är en pojke som har någon form av psykiskt funktionshinder, kanske Aspbergers syndrom, som gör att han inte fungerar som alla andra. Han har ett enormt kontrollbehov och när saker inte är på det sätt som hand förväntar sig kan han bli okontrollerbart rasande. Han kan inte heller uppfatta nyanser i ansiktsuttryck och tolkar allting bokstavligt. Metaforer, ironi och lögner - vanliga inslag i normal konversation - går honom helt förbi.

Christopher, som pojken heter, lever ensam med sin pappa sedan hans mamma gått bort. Berättelsen tar sin början när han hittar grannens hund död på gräsmattan. Han beslutar sig för att i bästa Sherlock Holmes-anda försöka lösa mysteriet. Han är intelligent och envis, även om han inte har det så lätt att kommunicera med andra, och avslöjar flera andra hemligheter på vägen.

Boken är skriven utifrån Christophers synvinkel, som en slags dagbok. Det gör att vi får följa hans resonemang från insidan. Han är medveten om sitt funktionshinder, men kan inte göra så mycket åt det. Beskrivningarna av hur kan känner sig och hur han uppfattar omgivningen känns påtagligt verkliga och man fastnar lätt i berättelsen.

Detta är en fantastisk bok som egentligen handlar om det svåra i att samexistera med andra människor, om konsten att förstå eller åtminstone försöka och om vikten av att vara ärlig mot sig själv och andra.

Pratchett, Terry/Gaiman, Neil (1990) Good Omens (2005-02-13)

Egentligen borde jag ha läst Terry Pratchett för länge sedan. Hans mastodontserie om Skivvärlden borde ligga i linje med mycket annat jag har läst, men jag har helt enkelt inte haft tid och det är så många andra som har läst den redan. Neil Gaiman har jag däremot läst ett par böcker av och detta samarbetsverk verkade intressant.

Världen är på väg att gå under enligt profetissan Agnes Nutter. Inte i en avlägsen framtid, utan nästa lördag. Detta är något som inte tilltalar de något udda kompisarna Crowley och Aziraphale. De tjänar den onda respektive den goda sidan men brukar i all hemlighet hjälpas åt lite nu och då. De bestämmer sig för att det skulle vara mycket trevligare om världen inte alls gick under, så att de båda två kunde fortsätta leva bland människorna.

Jag har som sagt ingen tidigare erfarenhet av Terry Pratchett, men berättelsen innehåller i alla fall en hel del av det som är roligt i Neil Gaimans tidigare utgivning. Både handlingen och personporträtten är hysteriskt roliga och de båda författarna driver hejdlöst med olika skräckklichéer.

Rice, Craig (1942) Söndagsduvan försvinner (2005-02-01)

Ibland gör jag tappra försök att läsa andra deckarförfattare än Christie och den här boken dök upp i travarna av olästa böcker och utgjorde min första bekantskap med Craig Rice. Det är en småtrevlig men samtidigt spännande berättelse som utspelar sig i New York. Ett par unga och drifiga killar som inte alltid är genomärliga, men som åtminstone har hjärtat på rätta stället, ger sig in i en härva av mord och försäkringsbedrägerier. Craig Rice var som sagt en ny bekantskap och det är inte helt otänkbart att jag läser fler böcker av samma författare.