Juli 2003

Banbury, Jen (1998) Hål i huvet (2003-07-31)

Egentligen vet jag inte varför jag köpte den här boken, men den stod längst ut på hyllan med olästa böcker så det fick bli den. Hål i huvet (eng. Like a hole in the head) är en hysterisk, i ordets rätta bemärkelse, historia om en ung tjej som arbetar på ett antikvariat. En dag blir hon erbjuden att köpa en gammal och värdefull bok för en spottstyver. Hon tackar naturligtvis ja, men detta leder henne in i en rad förvecklingar som blir allt mer absurda.

Boken är långt ifrån verklighetstrogen, men den fascinerar på samma sätt som ett ordentligt åskväder. "Vad ska hända nu då?" Detta var nog sommarens bottennapp egentligen, men det säger inte så mycket med tanke på att början av juli bjöd på verkliga godbitar.

Clancy, Tom/Pieczenik, Steve (1998) Net Force (2003-07-27)

Det här verkar vara en ny (nåja) serie från den amerikanske och överjordiskt manlige massförfattaren Tom Clancy. Det är oklart hur mycket Tom Clancy medverkar i detta projekt, men hans namn säljer så han får stå på omslaget.

I en inte allt för avlägsen framtid har en ny och fantastiskt häftig enhet bildats i USA - Net Force - med uppgift att bekämpa brott i cyberrymden. I detta pilotavsnitt mördas chefen i första kapitlet och hela Net Force verkar hotat, men av vem?

Tom Clancy skriver väldigt filmiskt. Man kan lätt föreställa sig kameravinklar, bakgrundsmusik och optiska effekter. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Historien är ändå inte så pjåkig. Tom Clancy vet hur man bygger upp spänningen. Om han bara kunde låta bli att vara så himla mycket Tom Clancy skulle det vara bra. Clancy kan ägna flera sidor åt att beskriva en specifik pistol med samma uttråkande detaljrikedom som Zola beskriver kålhuvuden i Hallarna (som jag faktiskt läste i skolan).

Jag kommer nog inte läsa några fler böcker i den här serien om jag inte skulle råka få dem gratis, men som underhållning för stunden funkar de bra. Fast Tom Clancy ska nog inte skriva cyberböcker.

Egan, Greg (2001) Schild's Ladder (2003-07-25)

Den här boken lät mycket spännande i SF-bokhandelns katalog. Ett experiment går fel och skapar en expanderande del av universum där helt andra naturlagar gäller. Forskarna delas in i två läger: ett som vill bevara denna anomali och studera den, ett som för säkerhets skull vill förstöra den.

Den här boken tillhör en undergenre som man brukar kalla hard SF, dvs science fiction som verkligen tar tag i vetenskapliga frågor. Jag trodde att det skulle vara intressant, men det visade sig att jag inte alls är intresserad av kvantfysik. Så synd. Boken i sig var nämligen mycket välskriven och spännande, men det var inte riktigt min stil.

Trots detta kan jag dock hitta intressanta aspekter i berättelsen. Människornas medvetande ligger i framtiden lagrat i en kvantprocessor, en Qusp. Trots detta väljer många fortfarande att använda kroppen, men bara som ett yttre skal. Detta får flera konsekvenser, bland annat när det gäller kön.

Isakson, Börje (1974) Dojjorna och den mystiska bilen (2003-07-16)

Det här är en av de första böcker som jag minns att jag ägde själv. Det är en grön Wahlströms-bok med ett slags tvillingdetektiver i modernare tappling (säger jag utan att ens ha läst något av Sivar Ahlrud).

Handlingen är ganska enkel i denna första bok i serien om Dojjorna. De två fjortonåriga kompisarna Dag och George, även kallade Dagge och Jojje, piffar upp sin Jämtlandssemester genom att bilda deckarparet Dojjorna. De rantar omkring i skogen och förföljer en mystisk bil utan nummerplåtar. Vad gör den där? Är det något skumt på gång?

Jag måste ha läst den här boken flera gånger när jag var liten, för vissa formuleringar i boken har klar déja vu-känsla. Som ungdomsbok är den ganska bra, även om vissa element i boken är hopplöst föråldrade. Inte åker väl dagens fjortonåringar moped, eller? Och en läsk kostar definitivt inte två kronor.

Fforde, Jasper (2001) The Eyre Affair (2003-07-13)

Den här boken rekommederades av ondskefulla nätbokhandeln Amazon. De har en funktion som kan ge en boktips om man talar om vilka andra böcker man tycker om och av någon anledning trodde deras dator att Jenny och jag skulle tycka om den här boken, så den fick följa med i senaste beställningen. Farligt ställe. Man köper alldeles för mycket.

Det är svårt att riktigt passa in The Eyre Affair i något fack. Historien sägs utspela sig 1985 i ett Storbritannien som inte riktigt liknar det vi känner. Wales är en självständig kommuniststat och England ligger i krig med Sovjet sedan hundra år tillbaka. Men det är inte bara sådana detaljer som skiljer denna berättelse från verkligheten. Huvudpersonen Thursday Next jagar en man som har mystiska krafter och som rövar bort personer ur böcker och håller dem gisslan.

Boken är fullständigt hysterisk, på det där positiva sättet som t.ex. Liftarens guide till galaxen upplevdes innan alla tjatade sönder den. På samma gång innehåller den tokmånga referenser till engelsk litteratur. Kanske man måste läsa Jane Eyre nu. Nja. Hur som helst bara måste jag läsa de två uppföljarna Lost in a good book och The well of lost plots. Man förstår betydelsen av dessa kryptiska titlar efter att ha läst den första boken.

Ge inte upp boken på en gång. Den är kanske lite svårtillgänglig och rörig i början, men det blir bättre sedan.

Rowling, J.K. (2003) Harry Potter and the Order of the Phoenix (2003-07-09)

Vad kan man säga om Harry Potter som inte redan är sagt? Antagligen inte särskilt mycket, men jag får väl ändå försöka ge min syn på den här världsomspännande succén.

Skillnaderna mellan de tidigare böckerna i serien har varit förhållandevis stor. I varje ny del har man fått ytterligare några viktiga pusselbitar och förstått lite mer av hur allt hänger ihop i Rowlings fantasivärld. Men denna purfärska femte bok är inte fullt lika dramatisk. Visst får man reda på en hel del nya fakta och som vanligt dyker nya personer och nya varelser upp, men det är inte lika omtumlande, trots de över 700 sidorna.

Det märks tydligt att Harry är 15 år i den här boken. Han är ingen liten pojke längre, utan drabbas av alla de problem som en vanlig femtonåring upplever. Han har svårt att förstå tjejer och han har svårt att kontrollera sitt temperament. Ovanpå allt detta har han svårt att övertyga folk om att Ni-vet-vem faktiskt är på krigsstigen igen.

Det känns som att Rowlings värld öppnar sig mer och mer. I fjärde boken introducerades trollkarlar från andra länder än England och vi fick lite mer inblick i vad Ministry of Magic egentligen gör. Detta utvecklas mer i den femte boken, precis som det rasistiska temat växer sig starkare på minst två sätt. Å ena sidan finns det otrevliga personer som gärna skulle utrota alla trollkarlar som inte är pure-blood, dvs de med vanliga människor bland sina förfäder - en tydlig anspelning på nazismen. Å andra sidan finns det den mer subtila frågan om hur trollkarlsvärden ska förhålla sig till andra magiska varelser. Det blir allt mer tydligt att alla måste samarbeta om det stora slaget ska vinnas.

Även om den här boken kanske inte är lika dramatisk som de förra är det inga som helst problem att hålla intresset vid liv genom denna veritabla tegelsten. Snarare är det svårt att hitta tid för att äta, sova och jobba mellan varven. Det tog tre år för Rowling att skriva den här boken. Måste vi verkligen vänta tre hela år på nästa? Följ den spännande bevakningen på fansidan The Leaky Cauldron.

Lodge, David (1975) Changing places (2003-07-05)

Det här är den tredje boken av David Lodge som jag läser och också den tidigaste. Boken skrevs 1975 men utspelar sig redan 1969, med allt vad det innebär. Handlingen är, som alltid när det gäller David Lodge, ganska lätt att beskriva. Två universitetslärare, en i England och en i USA, byter plats med varandra. De tar över varandras kontor och varandras kurser under en termin inom ramen för ett lärarutbytesprogram mellan de två universiteten Rummidge och Euphoric State.

Bortsett från att jag har blivit väldigt förtjust i Lodges sätt att berätta finns det två stora fördelar med den här boken. För det första får man en intressant inblick i skillnaden mellan unviersitetssystemen i Storbritannien och USA. De skiljer sig åt inte bara formellt utan också i en mängd små detaljer som umgänget med kollegor och storleken på fikarummen. För det andra får man en liten inblick i studentrevolter i slutet av 1960-talet. Jag har alltid undrat vad som egentligen hände på den tiden och nu vet jag lite mer.

Lodge har ett sätt att berätta som är fantastiskt. Som professor i litteratur har han naturligtvis bra kontroll över språket, men också över berättelsen. Boken består av ett ganska litet antal kapitel där skillnaden mellan olika berättarstilar är mycket stor. Man får en känsla av att han leker med berättelsen och vill ge en provkarta över berättartekniker. De temata (grekisk plural rockar) som han använder är också väldigt tydliga och renodlade. Temat med möten mellan olika tankevärldar återkommer i de två andra böcker jag läst av honom, Nice work och Thinks..., som för övrigt också rekommenderas varmt. Åtminstone den förra verkar finnas översatt, men de engelska utgåvorna i olika glada färger som sedan några år finns att få tag på är verkligen en serie att samla.