Vi hade förmånen att få träffa professor Magnus Egerstedt som är Executive Director för the Institute for Robotics and Intelligent Machines på Georgia Institute of Technology. Han utför forskning inom control theory och robotics. Bland annat forskar de på flygande robotar och deras interaktion.

 

I sitt kontor har Magnus en robotic puppet vars utseende ska påminna om hans eget. En av hans doktorander ordnade i hemlighet med docktillverkaren för att kunna hedra Magnus och hans väst.

Efter att vi träffats på kontoret fick vi en guidad tur i de olika labben som Magnus basar över. I ett rum pågick tester av robot proteser som synes på bilden nedan.

I ett annat rum fick vi se ett av deras aktiva projekt. På bilden nedan ser ni en remote-access testbed för forskare runt om i världen att kunna testa algoritmer på riktiga robotar. De som enbart har resurser för teoretiska undersökningar har nu möjlighet att testa med hårdvara. Redan nu har över 100 grupper använts sig av denna möjlighet. Vi fick se prov på en säkerhetsbarriär de använder sig av för att förhindra att robotarna ska krocka och orsaka skada på varann. Koden skrevs i MatLab.

I ett annat labb hittade vi dessa godingar. Det ni ser på bilden är flygande robotar vilka inte kallas för drönare i det här sammanhanget. Det beror på att ordet många gånger kopplas till negativa sammanhang. Vi fick se en demonstration som visade ungefär samma beteende som den säkerhetsbarriär vi sett tidigare. En flygande robot (som styrs av någon) är på kollisionskurs med andra robotar som då tvingas flytta sig. Koden är skriven på så sätt att roboten ska vika av men att det ska göras med minsta möjliga förändring.

Här ser ni mig med en annan robot som använts vid MOOC (Massive Online Open Courses) framför en av universitetets mest fotograferade väggar. Vid MOOCen skulle deltagarna själva bygga denna robot.

Efter detta gick vi på rundvandring på Campus. Det får ni läsa om i nästa inlägg!

 

Hej!

Mitt namn är Hanna Sterneling, läser tredje året på Civilingenjörsprogrammet Informationsteknologi, och jag tilldelades Wilkes Stipendiet för nästan exakt ett år sedan. I och med detta har jag fått äran att åka på en konferensresa till Houston  tillsammans med Inger Erlander Klein. Innan vi beger oss mot Texas och Grace Hopper konferensen är vi först på besök i Atlanta Georgia.

Vi kom fram till Atlanta klockan ca 14:30 lokal tid igår och det första jag fick lära mig om Atlantas flygplats är att den är “The worlds busiest”. Så när vi klev av flyget fick vi först gå ungefär 10-12 minuter i en tom korridor. När vi anländer till Customs fick vi sedan köa i drygt en timme innan det blev vår tur att intervjuas. Allt verkade gå bra till vi kom på att vi glömt en frukt i väskan. Kontrollanten var trevlig men man (dvs. jag) har sett tillräckligt mycket på tv-program om U.S. för att bli ordentligt nervös. Han berättar lugnt att när vi hämtat våra väskor kommer en “officer” och hämtar oss för att vi ska kunna göra oss av med frukten på ett säkert sätt. Vid basagebandet såg vi att vi skulle behöva köa också för att komma ut. Men i och med att vi blev inplockade för ytterligare en kontroll kunde vi ta gräddfilen direkt till utgången. När vi kom ut blev vi upphämtade av Ingers kompis tillika vår värd för de dagar vi ska spendera i Atlanta. I bilen från flygplatsen på väg till området Chamblee fick jag som första gångs besökare i USA försöka smälta allt som hänt hittills. Vart jag tittade var det stora bilar och lastbilar. Vi åkte förbi inte mindre än fyra blinkande polisbilar. När vi svänger in vid området där vi ska bo ser vi början till Halloween dekorationer i var och varannan trädgård och den amerikanska flaggan vajar på nästan varje tomt.

 

För att ni riktigt ska förstå vart ribban ligger vad gäller min fascination för allt det amerikanska kan jag visa några bilder jag tagit för att visa min familj…

 

 

 

Nu drar vi och spenderar lite dollars. Hörs senare!

Vi började dagen med ett studiebesök på Apple, guidade av John som jobbar på webkit där och doktorerade vid Linköpings universitet. Det var mycket hemlighetsmakeri, man fick inte ta fotografier inne i Apple Campus men utanför tog vi några på den berömda skylten.

Vi fick utsidan (tyvärr inte insidan) av både designlabbet, där de gör alla prototyper av hårdvaran, och human interaction-labbet. Vi fick även gå i en korridor som sammanlänkade de två husen som inte fanns från början men som specialbeställdes av Steve Jobs och gå runt på deras innergård som också var hem åt en massa ekorrar. Vi fick även möjlighet att shoppa i den speciella butiken där, den enda Apple Store i världen som även säljer saker som Apple-tröjor och Apple-kaffekoppar etc.

Sedan var det dags att åka till flygplatsen. Väl där var det en hel del krångel med biljetterna som vi bokat om igår men det löste sig tillslut. Dessutom visade det sig att maten som vi trodde vi hade specialbeställt igår inte alls var beställd. Så de hade ingen mat alls på planet vi kunde äta, utan vi fick köpa med oss saker på flygplatsen och ta med. Det är långt ifrån optimalt att ta med sig mat när man ska flyga i 11 timmar men det fick gå. Den här flygresan var den värsta, jag hade av någon anledning jättesvårt att sova och när man flyger över natten och med klockan så är det ganska bra att sova. Men till slut landade vi i Frankfurt och halvsprang tvärs över hela flygplatsen och hann precis fram tills de började borda planet. När vi äntligen landade i Sverige var det jättemärkligt att se all snö och framför allt var det rätt jobbigt att hantera en temperaturskillnad på 45 grader och tidsskillnad på 11 timmar på mindre än en vecka.

Tåget var självklart 70 minuter sent från Stockholm men när vi kom hem var det underbart att få ta en dusch, dricka svenskt vatten, träffa min sambo och krypa ner i min egen säng för några välbehövliga timmars sömn. Och för er som undrar så gick tentan dagen efter bra, tenta-p på Hawaii är att rekommendera!

Den här resan har varit helt fantastisk och att få blogga om den i efterhand har fått mig att komma ihåg och uppskatta många saker. Jag hoppas att ni är några som läst bloggen och uppskattat den! Tack för den här gången!

//Sara

Vi började dagen tidigt för att försöka att sakta anpassa oss till svensk tid igen, sedan hyrde vi en bil och gled mot Golden Gate Bridge. Jag försökte ta bilder på de otroligt branta gatorna men de gjorde sig inte så bra på bild.

Sedan åkte vi en bit längst kusten norrut.

Sedan åkte vi in till stan igen och gick lite på gatorna i San Francisco och käkade god mat, jag hittade en vegansk cheesecake och var i himmelriket.

Efter lunchen fick vi veta att morgondagens plan hem hade blivit inställt och vi hade blivit ombokade till Lufthansa. Tyvärr hade två av oss blivit bokad på ett senare flyg från Frankfurt till Stockholm, vilket adderade nästan 6 timmar till vår redan 20 timmar lång resa… Så vi sprang runt över halva stan för att hitta ett ställe med WiFi som var lugnt nog att ringa några samtal från. Efter att ha ringt SAS, vår resebyrå, SAS igen och sedan Lufthansa fick vi tillslut plats alla fyra på det tidiga flyget från Frankfurt och vi blev lovad veganmat på planet. Så vi pustade ut för stunden och åkte hem. Kvällen spenderade vi hemma hos D-alumnen John Wilander och hans familj. John jobbar på Apple och skulle visa oss runt på det legendariska huvudkontoret imorgon.

//Sara

Idag var det sista dagen på HICSS, vi skulle bara vara kvar till lunch eftersom vi behövde åka mot flygplatsen sedan. Som första session valde jag Data analytics and Data mining for social media. En av presentationerna handlade om hur olika metoder kan användas för att förutse hur populär en viss hashtag kommer bli på Twitter. Kanske inte livsavgörande forskning men ändå intressant, särskilt eftersom fouriertransformer var en stor del av resonemanget och jag skulle skriva en tenta som handlade om just sådana om några få dagar. Dessutom pratade en otroligt karismatisk doktorand om sin forskning kring hur Wikipedia-länkar på olika språk används på Twitter. Återigen kanske inte livsavgörande och den största slutsatsen var att folk hellre använder länkar till den engelska wiki-sidan än den på sitt eget språk för att den engelskspråkiga är större och av högre kvalité. Men hon var den bästa talaren jag lyssnat på under hela konferensen så jag njöt av varje sekund. Många andra doktorander och forskare var förvånansvärt dåliga på att presentera inför en grupp människor.

Under fikapausen kom inte mindre än två olika män fram till mig och spontant började prata finska med mig. De blev orimligt besvikna när det visade sig att jag var svensk och samtalen dog snabbt ut. Efter fikapausen hade jag lovat en professor jag träffat tidigare under konferensen att lyssna på hans presentation som dessutom var nominerad för Best Paper. Så därför tillbringade jag även den andra sessionen på Data analytics and Data mining for social media minitracket. Jag förstod varför artikeln var nominerad till Best Paper, eftersom jag förstod väldigt lite av vad den handlade om, men huvudtemat var hur man kunde göra analyser av olika märken/företag på Twitter med hjälp av neurala nätverk. En annan intressant artikel som presenterades handlande om hur man kunde modellera hur snabbt olika rykten spred sig på Twitter i krissituationer.

Sedan åt vi lunch och sa hej då till HICSS för den här gången.

När vi kom fram till flygplatsen väntade den enklaste incheckningen hittills, till och med att scanna alla vår väskor efter grödor (man får inte ta med sig frukt eller liknande från Hawaii p.g.a någon fluga som finns där men inte på fastlandet) gick som en dans! Dock visade det sig att vår flygplan var sent till Hawaii, det skulle landa två timmar efter beräknad avgångstid… Så vi tog en shuttle till ett hotell i närheten och hängde på deras strand i nästan två timmar. Jag hade lyckats att undgå att bränna mig i ansiktet i tolv dagar men efter de sista två timmarna var min näsa stoppljusröd…

Flygresan till San Francisco gick bra, att flyga i 6 timmar kändes som en jättekort resa efter maratonsittningarna på 9 och 11 timmar. När vi kom fram så var det kallt, enligt vår nya standard och vi var trötta, att byta tidszon så här ofta sliter en del på kroppen. Så det var väldigt skönt att få somna in i en skön hotellsäng framåt midnatt.

//Sara

Dagens första session handlade om Digital forensics. Det var en väldig bred session som började med att avhandla hur mycket mer domare och andra arbetsgrupper inom rättsväsendet kunde lära sig mer om digital forensics genom en multimedia presentation. Till att gå vidare till ämnet om vad för bevismaterial som kunde utvinnas ur olika typer av appar (Android är tydligen mycket enklare att knäcka än IOS). För att avsluta med ett presentera ett nytt verktyg för att ta bort kopior i bevismaterial, i fall man är extra intresserad kan man spana in sdtext.com.

Efter fikapausen var jag på en session om data, text och web-mining för bussiness analytics. Där presenterades en jämförelse mellan Bing och Google för föreslog att skillnaden mellan deras prestanda var att Google har många fler indexerade sidor. Det gör att de kan leverera fler sidresultat snabbare till sina användare än Bing. Sedan pratade en forskare om hur publicerade artiklar har ändrats över 23 års tid i både Nordamerika och Europa. Tydligen har de blivit längre och täcker fler ämnen nu än då.

Efter lunch lyssnade vi på ytterligare en keynote speaker, han var någon slags trendspanare och pratade om Human factors and social design on disruptive technologies.

Efter lunch antecknade jag inte så jag minns tyvärr inte vad jag besökte. Jag har ringat in Transformation towards cloud computing i mitt program, vilket ju låter himla häftigt men det lämnade uppenbarligen inget bestående intryck…

På kvällen åt vi på en av de vackra restaurangerna på hotellområdet men Ralph och hans fru. Han ville dock inte vara med på bild på Internet så ni får bara se min mat.

//Sara

Min morgon började i Electronic Government spåret med ett minitrack som hette Resilience against crisis and disasters. Ett minitrack är en en och en halv timme lång session där tre till fyra doktorander eller forskare presenterar en artikel var som alla knyter an till huvudtemat för minitracket. Den här sessionen pratade de mycket om hur specialgjorda verktyg (appar webbsidor etc.) för krissituationer oftast inte används på önskat sätt. Vilket jag kan förstå, säg om det blev en översvämningen under tiden jag var på Kauai, inte skulle jag börja googla efter en app som myndigheterna eventuellt skapat för just den här situationen? Jag skulle antagligen vända mig till de medier jag vanligtvis använde.

En annan artikel handlade om hur dess verktyg, om de nu lyckades få någon att använda dem, ofta saknade information om hur infrastrukturen påverkats av krisen eller naturkatastrofen. De diskuterade möjligheterna med crowdsourcing för att samla in den informationen och sammanfoga med de befintliga verktygen, mycket intressant!

Efter fikapausen så var vi båda på en session som hette Cyberwarfare. Vilket lät ascool och tydligen var en forskade med rockstjärnestatus i ämnet med i en paneldebatt. Men så här 2 månader senare är det enda jag kan utläsa av mina anteckningar från sessionen att de pratade om vikten av att lära barn att använda säkra lösenord och hur man på diverse enkla knep kan utnyttja minnesstrukturen i din dator för att undgå hackers. Matnyttigt, men inte ascoolt.

 

 

På lunchen lyckades vi hamna bredvid Ralph Sprague, som grundade HICCS, och hans fru. En ren lyckträff att få möta en sådan kändis i HICSS-kretsar, han visste också vem Martha var. Kvinnan som visade oss runt på Manoa Campus för er som glömt henne.

Precis efter lunchen lyssnade vi på en keynote speaker om “wearable for you brain”. Hur man nu kunde läsa av hjärnvågor med hjälp av olika wearables och på så vis nu göra undersökningar som inte krävde att man var i ett labb uppkopplad till en jättemaskin via en massa sladdar till huvudet. Jag tycker det är så coolt hur datavetenskapliga genombrott möjliggör genombrott i andra fält!

Efter lunchen så besökte jag en session om Social networking and communities Där diskuterades bl.a. en fältstudie i hur sociala medier användes i olika stadier av revolter i länder och hur sociala och mobila medier kan användas till att hjälpa människor i händelse av en katastrof.

En intressant och lärorik dag.

På kvällen hade en av kockarna på hotellet bakat en vegansk tårta bara för oss! Mums!

//Sara

Idag var det första dagen på konferensen! Min dag började dock med en löptur längs havet i den regniga soluppgången.

 

På förmiddagen besökte vi båda ett symposium on sustainable energy and computing, hur kan vi inom den datavetenskapliga branschen minska vårt klimatavtryck? Ingen av talarna höll sin tid, så många kom tyvärr inte ens fram till sin poäng, men å andra sidan var de duktiga talare så det var intressant att bara titta på dem.

Efter lunchen besökte jag ett track om agile and lean management. Han som höll i presentationen pratade mycket om hur agila metoder ser ut och varför de ser ut som de gör, varför de inte fungerar i alla scenarion och hur de kan anpassas olika. Mycket intressant.

På kvällen minglade vi med de övriga deltagarna, vi träffade till och med några svenskar!

//Sara

Idag var det sista semsterdagen, i morgon började konferensen HICCS 49!

Därför spenderades dagen vid poolen men en hel del böcker, en del om optimering, andra om signaler och system men mest en självbiografi om änkekejsarinnan Cixi.

//Sara

Idag besökte vi Waimea canyon och gick en trail för att se Waipoo falls. Vi åkte även till Kalalau lookout för en fantastisk vy över Napali coast och Kalalau valley. Den här dagen gör sig också bäst i bilder, förutom Kalalau lookout som inte gjorde sig rättvisa på bild.

 

 

Det syns kanske inte men där stod vi allra högst upp vid vattenfallet Waipoo falls (246 meter högt), som finns på en av de andra bilderna. Man kunde gå närmare och liksom hänga sig ut över vattenfallet i ett träd men mina knän skakade av höjdrädsla här så jag nöjde mig.

//Sara