3.1 Undersökningsdesign och deltagare

Experimentdesignen som användes var en 2×3 split-plotdesign. Försökets oberoende variabler var kön och hjälpmedel. De beroende variablerna utgjordes av tid, antal klickningar för navigationsprestation och deltagarnas subjektiva skattningar av navigationsupplevelsen. Resultaten på de kognitiva testen jämfördes mot dessa värden. Deltagarna utgjordes av 18 studenter vid Linköpings universitet. Åldern varierade mellan 20 och 30 år. Urvalskriterierna var relativt god www-vana samt att de inte besökt Institutionen för pedagogik och psykologi (IPP) vid Linköpings universitet. Av de 18 deltagarna var nio kvinnor och nio män.

3.2 Navigation i hypermediastrukturer

I detta moment testades deltagarnas navigationsförmåga i hypermediastrukturer på tre webbplatser under tre olika betingelser. Betingelserna utgjordes av att ingen eller olika spatiala omskrivningar som beskriver webbplatsens uppbyggnad presenterades i ett hjälpmedel och därmed gjordes tillgängliga för användaren.

1. Ingen information om webbplatsens innehåll och struktur presenteras.
2. Webbplatsens innehåll och struktur representeras i form av en lista med maximalt fem rubriknivåer.
3. Webbplatsens innehåll och struktur representeras i form av en karta över sidorna och länkstrukturen som sammanbinder dessa.

I fall 2 (se bilaga A) och 3 (se bilaga B) var hela webbplatsens struktur tillgänglig initialt. Informationen presenterades i dessa fall i ett separat fönster vilket var tillgängligt för användaren under hela försöket. Ingen möjlighet till navigation mellan sidor genom direkt manipulation var möjlig, det vill säga hjälpmedlen var inte klickbara. Webbläsarens "back"-knapp plockades bort, så att deltagarna inte skulle ha möjlighet att använda den.

Kombinationen av webbplats – hjälpmedel balanserades ut över deltagarna i en latinkvadrat för repektive kön. Även ordningen i vilken webbplatserna med tillhörande hjälpmedel presenterades för deltagarna utbalanserades (se bilaga C).

3.2.1 Utrustning och material

Navigationsuppgiften genomfördes på Institutionen för datavetenskap (IDA) vid Linköpings universitet. Samtliga datorer som användes var Sun™ Sparc 10 arbetsstationer med operativsystemet Solaris™ 2 och fönstersystemet CDE™ 1.0.2 OpenWindows. Webbläsaren som användes var Netscape Communicator 4.05 för UNIX. Skärmstorleken varierade mellan 17" och 19", men storleken på webbläsarfönstren hölls konstant av försöksledarna.

De tre webbplatserna, på vilka navigationsövningarna genomfördes, utgjordes av valda delar av Sveriges Riksdags webbplats (URL: http://www.riksdagen.se/). Urvalskriterierna för webbplatserna var innehåll och struktur. Webbplatsernas strukturer var jämförbara med avseende på antalet nivåer, som begränsades till fyra. Varje webbplats hade ett särskilt tema; "Riksdagen informerar", "Så arbetar Riksdagen" och "EU". Alla externa länkar och alla länkar och sidor som inte överensstämde med webbplatsens tema plockades bort. Deltagarna skulle inte ha möjlighet att navigera utanför den kontrollerade miljön. Antalet sidor på respektive webbplats var: 32 på "Riksdagen informerar", 46 på "Så arbetar Riksdagen" och 58 på "EU". Från varje sida fanns en länk som ledde tillbaka till startsidan för respektive webbplats, och på de flesta sidor fanns en länk som ledde ett steg upp i hierarkin, det vill säga till den sida man vanligtvis kom ifrån. Webbplatserna lades upp på en lokal webbserver.

Deltagarens prestation på navigationen loggades genom att ett cgi-script registrerade filnamn och tidpunkt varje gång webbläsaren hämtade ett dokument från servern. En START- och KLAR-knapp konstruerades för att det i loggen skulle kunna markeras när en uppgift påbörjades och avslutades. "Back"-funktionen kunde inte användas då navigation med denna inte kunde registreras i loggen. Därför plockades hela navigationsverktygsraden bort, och deltagarna blev begränsade till att använda länkarna i hypermediastrukturen.

3.2.2 Uppgifter

Till varje webbplats fanns fyra frågor som deltagaren skulle finna svaret på (se bilaga D). Uppgifternas karaktär var sådana att det inte skulle föreligga några oklarheter om frågornas innebörd eller svarens tolkning. Vilken information deltagaren skulle söka efter framgick tydligt och det var också enkelt för deltagaren att identifiera svaret, när rätt sida plockats fram. Valet av frågor gjordes med hänsyn till webbplatsernas struktur. Flera av frågorna konstruerades så att det var möjligt att komma fram till svaret på flera olika sätt.

3.2.3 Procedur

Försöken inleddes med att deltagaren placerades vid ett bord utan dator. Information om hur alla uppgifter skulle lösas och hur frågor skulle besvaras presenterades i form av en skriftlig instruktion (se bilaga E sida 1).

Under det att deltagaren studerade instruktionen identifierades denne i utbalanseringstabellen (se bilaga C) av försöksledaren som sedan noterade sina initialer, deltagarens nummer, webbplats och hjälpmedel på startsidan för att detta skulle finnas tillgängligt i loggfilen. Därefter togs rätt webbplats och eventuellt tillhörande hjälpmedel fram på skärmen. En START- och KLAR-knapp togs sedan fram i ett separat fönster.

Deltagaren placerades framför datorn och den första uppgiften presenterades på papper. Försöksledaren befann sig under uppgifternas utförande bakom eller bredvid deltagaren. Efter att ha läst frågan tryckte deltagaren på START-knappen och påbörjade sökningen. Uppgiften fanns hela tiden tillgänglig för deltagaren tills det att rätt svar hittats. Deltagaren hade i instruktionen ombetts att peka ut svaret på skärmen när detta lokaliserats. Försöksledaren verifierade svaret muntligt om det var korrekt och deltagaren instruerades att trycka på KLAR. Om svaret inte var det eftersökta, uppmanades deltagaren att söka vidare. När en uppgift besvarats presenterades nästa uppgift och samma procedur upprepades till dess att alla fyra uppgifter på webbplatsen besvarats. Deltagaren fick under försökets gång ställa frågor till försöksledaren om oklarheter uppstod.

När samtliga uppgifter på den första webbplatsen utförts upprepades proceduren för att plocka fram en ny webbplats och eventuellt hjälpmedel. Deltagaren fick under tiden detta utfördes flytta sig från datorn. När webbplatsen och det eventuella hjälpmedlet tagits fram fick deltagaren åter sätta sig vid datorn och besvara fyra frågor på den nya webbplatsen. Detta upprepades för alla tre webbplatserna. Mellan varje deltagare rensades historielistan så att alla länkar i webbplatserna markerades som icke besökta.

3.2.4 Enkät

Efter det att deltagaren besvarat frågorna på alla tre webbplatserna mättes den subjektiva upplevelsen av de olika betingelserna med hjälp av en enkät (se bilaga F). Enkäten innehöll frågor av tre olika kategorier:

1. Frågor om deltagaren själv, såsom kön och skattning av egen www-vana.
2. Frågor om huruvida hjälpmedlen använts, frågor om deltagarens åsikt om innehållet i webbplatserna och svårighetsgraden på uppgiften.
3. Frågor som syftar till att täcka in problemet av att känna sig vilse.

Frågorna i punkt tre har baserats på Elm & Woods (1985, refererad i Edwards & Hardman, 1987) klassificering av problemet (se även avsnitt 2.2):

• Att inte veta vart man ska gå härnäst (bristande platskunskap).

• Att veta vart man ska gå men inte veta hur man ska ta sig dit (bristande ruttkunskap).

• Att inte veta var man är i förhållande till den övergripande strukturen (bristande översiktskunskap).

Skalan som användes för skattningarna var en 150 mm lång, ograderad skala. Informationen om skalans spännvidd utgjordes av definitioner av skalans ändpunkter; exempelvis "ofta" – "aldrig".

3.3 Test av kognitiva förmågor

Efter enkäten gick försöksledaren och deltagaren en bestämd väg (se bilaga G) från IDA till ett laborationsrum på IPP. Alla kognitiva test utfördes i samma rum.

3.3.1 Material

För samtliga test fick deltagarna skriftliga instruktioner (se bilaga E sida 2-4). För att lösa uppgifterna fick deltagarna tillgång till papper, penna, linjal och radergummi.

Till orienteringsuppgiften användes ett antal papper med ett kryss som markerade deltagarens aktuella position samt en utgående pil som markerade riktningen i vilken deltagaren var vänd. Två siffersekvenser bestående av 28 slumpmässigt ordnade siffror användes till test av minnesspann. För att testa mental rotation användes ett formulär som innehöll 20 serier med figurer. Figurerna är hämtade från Düremann-Säldes testbatteri (Psykologiförlaget, 1971).

3.3.2 Uppgifter och procedur

Orienteringsuppgiften bestod i att rita ut riktningar till ett antal platser/objekt som alla var belägna på universitetsområdet och som antingen passerats på vägen eller varit synliga under tiden. Dessa var södra ingången till IDA, huvudingången till D-huset, bankomaten vid Origo samt ingången till IPP (se bilaga G). Uppgiften skulle lösas genom att från krysset, som markerade den egna positionen, rita en pil i riktning mot det efterfrågade objektet. För varje plats/objekt fanns ett separat papper med ett kryss och en pil för den egna riktningen. Under uppgiftens utförande satt deltagaren vid ett bord vänd söderut. Efter att ha läst de skriftliga instruktionerna fick deltagaren rita ut riktningarna till de fyra efterfrågade platserna/objekten. Tidsgränsen för uppgiften var satt till tre minuter. Fel på riktningsangivelserna mättes i grader och dessa summerades för varje deltagare som ett mått på orienteringsförmågan. Ett högt värde indikerar således en sämre orienteringsförmåga.

Två olika minnesspannsuppgifter utfördes. Den första var att återge en siffersekvens med initialt tre siffror, som successivt utökades med en siffra i taget. Återgivningen skulle ske i samma ordning som den presenterats av försöksledaren. Antalet siffror i sekvensen som skulle återges var maximalt 28. Den andra uppgiften utfördes på motsvarande sätt, skillnaden var att deltagaren nu skulle återge sekvensen i omvänd ordning. Efter att deltagaren läst instruktionen till det första minnesspannstestet läste försöksledaren upp de första tre siffrorna i sekvensen t.ex. 8 – 3 – 1, en per sekund. Om sekvensen återgavs korrekt utökades den med en siffra vid påföljande uppläsning, till exempel 8 – 3 – 1 – 4, vidare 8 – 3 – 1 – 4 – 6. Om deltagaren inte lyckades återge sekvensen korrekt läste försöksledaren sekvensen på nytt, för att ge deltagaren en andra chans. Om återgivningen var korrekt denna gång fortsatte utökningen stegvis till dess att deltagaren misslyckats två gånger omedelbart efter varandra, varpå testet bröts. Instruktionen till den andra uppgiften presenterades därefter för deltagaren. Här användes en annan siffersekvens än den som användes i föregående uppgift. Uppgiften utfördes på samma sätt som den förra, skillnaden var att deltagaren nu skulle återge siffersekvensen i omvänd ordning, till exempel 4 – 5 – 2 skulle återges som 2 – 5 – 4. Måttet på minnesspannstesten utgjordes av antalet siffror i den längsta korrekt återgivna siffersekvensen framåt respektive bakåt.

Vid testet av mental rotation hade deltagaren till uppgift att först studera en tvådimensionell nonsensfigur. Därefter följde sex figurer som antingen var roterade eller spegelvända versioner av originalet. Uppgiften bestod i att markera vilka av dessa sex som var roterade och inte spegelvända. I varje serie fanns två eller tre figurer som skulle markeras för korrekt svar. Uppgiften inleddes med att deltagaren läste instruktionerna. Tidtagningen startades när deltagaren vände upp formuläret med uppgifterna. Försöket avbröts efter fem minuter. Om deltagaren när försöket avbröts påbörjat men ej hunnit avsluta en serie räknades alla serier fram till och med denna med i resultatet. Eventuella serier som deltagaren inte hunnit bearbeta uteslöts. Poängen räknades samman genom att antalet rätta svar minskades med antalet felaktiga svar.