Kognitiv neurovetenskap: Vad vet vi om hjärnan?
CNS-triangeln: Tar hänsyn till 1. psykologiska data 2. neurovetenskapliga
resultat 3.
beräkningsmässiga möjligheter/begränsningar.
Endast i storleksordning 100 beräkningssteg får plats från
första inkommande stimulus
till svar/handling.
Lösning: Det kognitiva systemet beräknar parallellt.
Dessutom: beräkning i kaskad möjliggör snabb fortplantning
av inkommande signaler.
En positiv "sidoeffekt": senare bearbetningsnivåer hinner
återkoppla
till tidigare nivåer
och därmed indirekt påverka sin egen input!
Bevis på att så faktiskt sker i kognitiva systemet:
Hjärnområden
är till övervägande del
dubbelkopplade.
Val mellan snabbt eller säkert svar.
Det kognitiva systemet kan ses som ett 'constraint satisfaction'-system:
Olika delar av
systemet "röstar fram" en lösning, givet signaler utifrån
samt lagrad kunskap inne i
systemet (ex.vis. ord man känner till).
I ett återkopplat system som beräknar i kaskad är det
inte helt trivialt att mappa
kognitiva funktioner till enstaka hjärnområden. Dels orsakar
en skada oftast endast en
nedsättning i funktion (dvs. att funktionen beräknas
långsammare),
dels fortplantas
effekter av skadan till normala, oskadade områden genom att dessa
inte får input i tid,
alternativt att input kommer från andra områden, som "hinner
före" det skadade
området. Viktigt med systemsyn, dvs, att beakta helheten.
Hjärnområden utför väldefinierade uppgifter, men
vi vet inte hur vi ska "hitta" dessa.
Man tittar ofta på hjärnskador i hopp om att få se
en klar, entydig förändring i funktion
('locality assumption').
Exemplet med RV illustrerar hur svårt detta är...