// Uppgift: Skriv ut alla kommandoradsargument utan och med hjälp av en vector
// Nyckelord: std::vector, kommandoradsargument, iteratorer, indexering, pekarstegring, strlen
// (Varför göra på ett sätt när det går göra på fyra? Nja, Lär er EN medtod!)
#include <iostream>
#include <vector>

using namespace std;

// argc: Antalet ord på kommandoraden (INKLUSIVE programmets namn!)
// argv: En inbyggd C-array som lagrar adressen till första teckenet i
//       varje ord.

int main(int argc, char* argv[])
{
  // Skriv ut med inbyggd array och iterator (pekarstegring)
  // "auto" kommer väljas till "char*" av C++11 kompilatorn
  for (auto i = argv; i < (argv+argc); ++i)
  {
    cout << *i << endl;
  }
  
  // ATT FÖREDRA: Skriv ut med inbyggd array och indexering
  for (int i = 0; i < argc; ++i)
  {
    cout << argv[i] << endl; // * se nedan
  }

  // LITE ONÖDIGT, men ibland kanske praktiskt. Att betrakta som en
  // säker (säkrare) metod. Konvertera till vecor med C++-strängar
  vector<string> arg(argv, argv+argc);
  // Inbyggd array och C-strängar ger INTE djupa kopior, jämför:
  // char* inte_kopia = argv[0]; // blir INTE en kopia av programnamnet
  // string kopia = arg[0];      // blir en kopia av programnamnet
  
  // Skriv ut med vector och iterator. "auto" kommer väljas till
  // "vector<string>::const_iterator" av C++11 kompilatorn
  for (auto i = arg.cbegin(); i < arg.cend(); ++i)
  {
    cout << *i << endl;
  }

  // Skriv ut med vector och indexering
  for (unsigned i = 0; i < arg.size(); ++i)
  {
    cout << arg[i] << endl; // ** se nedan
  }

  // Varför göra på fyra sätt när det går att göra på FLER?
  // Vad händer om vector byts ut mot std::list eller std::set?
  
  return 0;
}

#if 0 // gör att preprocessorn tar bort detta

// cout av ett kommandoradsargument går naturligtvis skriva ut ett
// tecken i taget. Byt markerade cout-rader mot dessa lopar istället!

// * här är nedan!
for (int j = 0; j < strlen(argv[i]); ++j)
{
  cout << argv[i][j] << endl;
}
cout << endl;

// ** här är nedan igen!
for (unsigned j = 0; j < arg[i].size(); ++j)
{
  cout << argv[i][j] << endl;
}
cout << endl;

#endif