Här kommer den efterlängtade sammanfattningen!

Atlanta

Mycket av energin de första dagarna gick åt till att smälta alla intryck. Stora bilar, dörrhandtagen, lampknapparna, de färgglada fåglarna, ljudet av syrsor, Trump-kampanjandet, möjligt påträffande av giftspindlar (t.ex. Svarta änkan) och “copperheads”, osv. Söndagen gick i shoppingens tecken vilket var toppen, då behövde vi ju inte göra det senare… (troligt).

Georgia Tech

På måndagen besökte vi Magnus Egerfeldt på Georgia Tech, vilket var otroligt spännande! Vi fick se de olika labben och hur de olika robotarna fungerade. Det var roligt att se hur de gått från idé till fungerande robotar. Efter besöket gick vi en tur på campus och det var förstås kul att se hur det såg ut i jämförelse med LiU. Det var stort och grönt med många olika vackra hus. Hade det inte varit för att jag har min lilla familj hade jag säkert blivit sugen på att söka en termin på något college i Atlanta.

På det hela taget tycker jag att Atlanta är en fantastisk stad och skulle gärna åka dit igen för att hinna uppleva staden ordentligt.

Mot Texas

Tidigt tisdag morgon lämnade vi Atlanta för att ta flyget till Houston. Vi anlände strax efter lunch och åkte direkt till hotellet. Vi ville inte spilla någon tid utan dumpade bara våra saker på rummen och gav oss ut i värmen. Luftfuktigheten var över 90% och det var varmt. Vi lät inte det hindra oss så vi gick ett kvarter innan vi, tokvarma, stannade för lunch. Restaurangen skulle vara typiskt amerikansk och trots att po’boys lät frestande valde jag en macka liknande Subways. Efter lunchen gick vi vidare mot gallerian. 300 butiker med allt från Rolex till McDonalds. Vi spenderade lite mer pengarna innan vi gick tillbaka till hotellet och diskuterade igenom morgondagen.

Konferensen

Första dagen på konferensen inleddes pampigt med DJ och fantastiska Keynotes. Jag gick på en session om “unconsious bias”, vad det är och hur det kan bemötas. Resten av dagen gick jag runt på expon och bekantade mig med de företag som medverkade.

Dag två inleddes med kö! Jag hade inte insett hur mycket kö det skulle vara och hur mycket tidigare varje session man var tvungen att köa. Därför missade jag första timmen av sessioner. De sessioner jag gick på under resten av dagen var: “Doing god with data: Human-centered data science for social good”, “Securing your digital footprint”, en presentation av Vida Ilmered om “Innovations for emerging smart small systems” och “Leap forward: what radical new research tells us about the gender gap in tech”. Alla dessa sessioner var intressanta på sitt sätt och jag känner att jag tagit med mig massor hem. Hur analys av data kan användas för att hantera samhällsproblem, hur hackare på enklast sätt kommer åt en människa beroende på vilken information som lämnas ut, hur energi är ett av de största problemen med wearables, hur olika företag arbetar för att främja jämställdhet på arbetsplatsen.

Sista dagen gick jag på dessa sessioner: “You and your data: Privacy challenges in the Internet of Things”, “So you want to hack the planet: Demystifying careers and opportunities in Cryptography, Security and Privacy” och “New horizons for Artificial Intelligence”. Från detta tar jag bland annat med mig att alla gadgets vi använder samlar in mer personlig information än tidigare och hur detta kan användas om det hamnar i fel händer, förslag på olika karriärer inom Cryptography, Security and Privacy, samt att chatbots är en del i framtiden för AI. Efter dagens sessioner gick vi åter igen till Toyota Center för en pampig avslutning. Även denna gång var det inspirerande keynotes och de tog upp många intressanta aspekter. Bland annat lyfte de filmen “Hidden Figures” som har premiär i början av kommande år. IMDb beskriver den så här:

A team of African-American woman provide NASA with important mathematical data needed to launch the program’s firat successfull space missions. 

De var alltså avgörande för att den första rymdresan skulle vara möjlig men lämnades utanför historieböckerna. Se den när den kommer!

Konferensen avslutades sedan med en hejdundrande fest!

Sista dagen i USA

För att krama ut det sista tog vi en promenad till det stora vattenfallet och åt en, i mina ögon, riktigt amerikans lunch. Tjockbottnad pizza med mycket ost. Vi såg mera av den fantastiska staden och pratade mer med de människor vi träffade. När  klockan blev tillräckligt mycket gick vi tillbaka till hotellet och tog taxin till flygplatsen. Trots lite problem med förseningar gick flygresan relativt smidigt och vi anlände i tid. Jag blev mött av mina barn och min man och ja, jag grät. Gud, vad man kan sakna tre människor efter bara en vecka!

Den här resan har varit fantastisk och jag är så tacksam för att jag fick uppleva allt detta. Utöver mer intressant kunskap om alla de sessioner jag gått på så har jag blivit så inspirerad! Jag har träffat spännande människor i branschen och sett hur den kunskap vi får på universitetet används i arbetslivet.

Tack för den här möjligheten och jag ser fram emot att läsa om nästa stipendiats resa. Tack för mig!

Hanna Sterneling

 

Dag två på konferensen känner man sig ju lite varmare i kläderna. När vi kommer fram delar vi på oss eftersom vi vill se lite olika sessioner. Jag åker glatt upp till tredje våningen och ska leta mig fram till rummet. Det kändes som att det var ännu fler människor på plats idag. Jag hittar rummet och försöker leta mig bakåt för att ställa mig sist i kön. Inser först senare att kön svängt av och går hela vägen tillbaka och förbi rummet. En snygg och pedagogisk bild på detta hittar ni nedanför.

Det fanns alltså inte en chans i världen för mig att komma in. För att ladda om letade jag mig till närmaste toalett och passade på att fundera på hur jag skulle lägga upp mitt instagrammande för dagen. Jag är inte alls rutinerad på att instagramma så jag behöver tid för att fundera! Jag tänker att det var länge sedan jag postade in bild på mig så jag passar på att ta en selfie. Jag kan tillägga att jag inte heller är en speciellt frekvent selfie-knäppare så när en av tjejerna som städar toaletterna gick förbi blev jag obekväm. Jag känner mig så där lite fånig när jag står och fotar mig själv. När jag sedan ser att tjejen håller på att bryta ihop när hon sett mig ler jag fåraktigt och drar mig mot dörren. Jag fick alltså en bild och jag tänker bjuda på den.

Nästa session, som jag faktiskt kom in på, var: Doing Good with Data: Human-Centered Data Science For Social Good. Detta var en paneldiskussion där fem kvinnor beskrev hur de använder olika datamängder för att hjälpa samhället. De talade om hur statistiken för arresteringar ser ut i förhållande till etnicitet; data över NYC taxis rutter ska hjälpa dem att uppnå nollvision (noll döda gående och cyklister i trafiken); data över tillgången till rent vatten; register över patent i USA; insamlandet av data om offer för människohandel. Nedan ser ni en bild på hur panelen ser ut. Som ni också ser så ljög jag om att det skulle bli bättre kvalitet på bilderna idag.

I stället för att stanna kvar med resterande 15.000 och äta mat på GBR (George R. Brown Convention Center) gick vi till en närliggande restaurang. Vi frågade servitrisen vad vi kunde äta och hon föreslog en lättare rätt. Vi orkade halva portionen. Intressant att veta: de byter ut/fyller på ens dricka oavsett om man druckit ur eller inte. Allt kranvatten luktar poolvatten och eftersom läskautomaterna använder kranvatten luktar läsken också poolvatten.

Efter lunchen gick jag på en session om säkerhet: Securing your digital footprint. Detta var också en panel som diskuterade.De pratade framför allt om hur man ska tänka med den information man lämnar ut på nätet och hur man kan skydda sig. Några av tipsen vi fick:

• Don’t talk to strangers: Var medveten om vilka du talar med och “befriendar” på nätet.
• Look two ways before crossing the street: Var kritisk. Får du ett mail som verkar underligt, fundera på vad det är innan du går vidare med eventuella åtgärder.
• If it seems too good to be true – it probably is.

Utöver detta kom följande upp:

• Stäng av geo-location
• Använd lösenord med flera olika typer av tecken. Använd mellanslag om möjligt. Ett exempel på lösenord som kom upp: A dog crossed the road! Lätt att komma ihåg men nästan omöjligt att knäcka för en attacker.

Nästa session behandlade Internet of Things och hur den utvecklingen ser ut. Talaren diskuterade saker som vi just arbetat med i en av våra kurser. Det är vid såna tillfällen som motivationen får sig en rejäl uppsving eftersom jag får bekräftat att det vi lär oss är saker vi faktiskt kommer ha nytta av i arbetslivet (beroende på vad vi väljer att jobba med förstås).

Sista tillställningen för dagen var ytterligare en panel: Leap Forward: What Radical New Research Tells Us About the Gender Gap in Tech. Personerna som diskuterade var följande:

Reshma Saujani, Founder & CEO, Girls Who Code

Julie Sweet, CEO, North America, Accenture

Candice Morgan, Chief Diversity Officer, Pinterest

Rebecca Minkoff, Fashion Designer, Rebecca Minkoff

De talade om en ny rapport som släpptes idag som ni hittar på den här länken: https://www.accenture.com/us-en/cracking-the-gender-code

Som avslutning på kvällen kände vi att det var dags för en real Texan steak! Vi höll till en början på att lämna restaurangen när det framgick att varje komponent fick beställas för sig. Köttet låg på mellan $40-$60 och tillbehören mellan $9-$14. Sen dricka på det. Detta innebär förstås att vi hittat en wätt dyr restaurang. Vi beställde in varsin Filet Mignon under Bar Entrees. Vilka var FANTASTISKA. Aldrig ätit så mört kött i mitt liv. Till maten drack i iced tea vilket man kan få överallt. Antingen sweetened eller inte. Och är det sötat är det ganska ofta väldigt sötat! Men det passar ju mig.

 

 

Nu hoppar jag i säng.

Idag började alltså Grace Hopper Celebration! Konferensen beskrivs på GHCs hemsida som: Every year, women technologists and the best minds in computing convene to highlight the contributions of women to computing. Vi anlände tidigare för att hinna hämta ut våra badges som fungerar som inträde, bussbiljett etc..

När våra badges var inhämtade ställde vi oss fint i kö tillsammans med resterande 15.000 för att få höra den inledande ceremonin.

Det var en bra stämning redan från start eftersom de ordnat med en DJ som gick all in redan klockan 8:30 på morgonen. Den första keynote talaren var Latanya Sweeney som var den första afroamerikanska kvinnan att doktorera inom dataveteskap på MIT. Hon höll ett fascinerande tal om hur vi idag lever i en technocracy där tekniken styr våra liv. Dr Sweeney beskrivs så här på GHC hemsida:

Latanya holds three patents, has authored more than 100 academic publications, and her work is explicitly cited in two U.S. regulations, including the U.S. federal medical privacy regulation (known as HIPAA). She is a recipient of the prestigious Louis D. Brandeis Privacy Award and the American Psychiatric Association’s Privacy Advocacy Award. She is an elected fellow of the American College of Medical Informatics and has testified before government bodies worldwide. Latanya creates and uses technology to assess and solve societal, political and governance problems, and teaches others how to do the same.

Hon är en inspirerande talare och arbetar med väldigt spännande områden. Jag skulle absolut rekommendera att ni googlar och youtubar Latanya för att lära er mer!

Efter introduktionen gick jag på min första session Want to be a Bias Interruptur?, vilken bearbetar hur man kan bemöta fördomar. En av övningarna vi fick genomföra var en gruppdiskussion med följande diskussionsunderlag:

 

Det var två spännande timmar som gav mig konkret information om vilka former olika fördomar kan ta. På bilden ovan ser ni ord som fixed mindset, personality penalties, microinequities, stereotype threat. För att lära er mer om detta kan ni besöka ncwit.org.

 

Som avslut på dagen besökte jag expon. Området för utställningen är enorm och det är många företag som är där för att uppmuntra tjejer att söka positioner. Utöver företag som Google, Facebook, Disney, Pinterest m. fl. fanns även Ericsson.

 

Imorgon är det dags igen och då ska jag försöka att ta bättre bilder! Vi hörs igen då.

Klockan 6 på morgonen tog vi tunnelbanan från Chamblee till Atlantas flygplats för att flyga ännu en gång. Flygturen tog ca 1 h 30 vilket var betydligt skönare än de nästan 10 det tog att flyga över Atlanten. I Houston var det ännu varmare och nu var vi så att säga lämnade att klara oss själva. I Atlanta hade vi hela tiden med oss vår värd som guide. Vi lyckades i vilket fall få tag på en taxi och åkte mot staden. Och förbi. Det blev snart tydligt att vi kommer behöva ta taxi för att ta oss till konferensen.

Efter att vi checkat in behövde vi äta lunch och började kika runt efter vart vi kunde göra det. Receptionisten berättade att det låg ett fräscht matställe lite längre bort längs med vägen men att det nog var dumt av oss att ge oss ut i värmen. Det struntade vi glatt i och begav oss av. Muntra till en början letade vi oss fram. Det blev ganska varmt väldigt snart och vi hade nästan börjat yra när vi kom fram till Antone’s.

 

Efter att vi ätit styrde vi kosan mot den enorma gallerian med 300 butiker. På vägen gick vi vilse både en och två gånger. Vid ett tillfälle fann vi oss själva i en riktig cowboy affär.

Vi hittade fram till gallerian till slut. Där hängde den största flaggan jag någonsin sett. Dessutom hade de en affär som föll mig speciellt bra i smaken.

 

 

Efter ett par timmar på gallerian letade vi oss hem igen för kvällsmat. Buffé med tortillabröd, risröra, bruna bönor, nachos med smält ostsås och lite sallad. Detta avnjöts på plasttallrikar.

 

I nästa inlägg får ni läsa om första dagen på konferensen!

Efter mötet med Magnus Egerstedt gick vi alltså på rundvandring på Georgia Tech’s campus. På bilden här nedan ser ni kartan över Campus och som synes så är det stort!

En av de stora gatorna på Campus kantades av fraternity- och sororityhus. Det ena större än det andra.

  

Här är alltså huset för Computer Science.

Atlanta är en grön stad med mycket träd och gräs och så även Georgia Tech. Här är bilder tagna i ett av parkområdena.

Här har vi en skylt som skulle vara trevlig att se även på LiU!

 

Det var väldigt kul att få se ett annat Campus. Vi fick se det som jag tidigare bara sett på film: fraternity- och sororityhus, campuspolis mm.

Nu behöver jag gå och lägga mig för att äntligen få gå på konferensen imorgon!

 

Vi hade förmånen att få träffa professor Magnus Egerstedt som är Executive Director för the Institute for Robotics and Intelligent Machines på Georgia Institute of Technology. Han utför forskning inom control theory och robotics. Bland annat forskar de på flygande robotar och deras interaktion.

 

I sitt kontor har Magnus en robotic puppet vars utseende ska påminna om hans eget. En av hans doktorander ordnade i hemlighet med docktillverkaren för att kunna hedra Magnus och hans väst.

Efter att vi träffats på kontoret fick vi en guidad tur i de olika labben som Magnus basar över. I ett rum pågick tester av robot proteser som synes på bilden nedan.

I ett annat rum fick vi se ett av deras aktiva projekt. På bilden nedan ser ni en remote-access testbed för forskare runt om i världen att kunna testa algoritmer på riktiga robotar. De som enbart har resurser för teoretiska undersökningar har nu möjlighet att testa med hårdvara. Redan nu har över 100 grupper använts sig av denna möjlighet. Vi fick se prov på en säkerhetsbarriär de använder sig av för att förhindra att robotarna ska krocka och orsaka skada på varann. Koden skrevs i MatLab.

I ett annat labb hittade vi dessa godingar. Det ni ser på bilden är flygande robotar vilka inte kallas för drönare i det här sammanhanget. Det beror på att ordet många gånger kopplas till negativa sammanhang. Vi fick se en demonstration som visade ungefär samma beteende som den säkerhetsbarriär vi sett tidigare. En flygande robot (som styrs av någon) är på kollisionskurs med andra robotar som då tvingas flytta sig. Koden är skriven på så sätt att roboten ska vika av men att det ska göras med minsta möjliga förändring.

Här ser ni mig med en annan robot som använts vid MOOC (Massive Online Open Courses) framför en av universitetets mest fotograferade väggar. Vid MOOCen skulle deltagarna själva bygga denna robot.

Efter detta gick vi på rundvandring på Campus. Det får ni läsa om i nästa inlägg!

 

Hej!

Mitt namn är Hanna Sterneling, läser tredje året på Civilingenjörsprogrammet Informationsteknologi, och jag tilldelades Wilkes Stipendiet för nästan exakt ett år sedan. I och med detta har jag fått äran att åka på en konferensresa till Houston  tillsammans med Inger Erlander Klein. Innan vi beger oss mot Texas och Grace Hopper konferensen är vi först på besök i Atlanta Georgia.

Vi kom fram till Atlanta klockan ca 14:30 lokal tid igår och det första jag fick lära mig om Atlantas flygplats är att den är “The worlds busiest”. Så när vi klev av flyget fick vi först gå ungefär 10-12 minuter i en tom korridor. När vi anländer till Customs fick vi sedan köa i drygt en timme innan det blev vår tur att intervjuas. Allt verkade gå bra till vi kom på att vi glömt en frukt i väskan. Kontrollanten var trevlig men man (dvs. jag) har sett tillräckligt mycket på tv-program om U.S. för att bli ordentligt nervös. Han berättar lugnt att när vi hämtat våra väskor kommer en “officer” och hämtar oss för att vi ska kunna göra oss av med frukten på ett säkert sätt. Vid basagebandet såg vi att vi skulle behöva köa också för att komma ut. Men i och med att vi blev inplockade för ytterligare en kontroll kunde vi ta gräddfilen direkt till utgången. När vi kom ut blev vi upphämtade av Ingers kompis tillika vår värd för de dagar vi ska spendera i Atlanta. I bilen från flygplatsen på väg till området Chamblee fick jag som första gångs besökare i USA försöka smälta allt som hänt hittills. Vart jag tittade var det stora bilar och lastbilar. Vi åkte förbi inte mindre än fyra blinkande polisbilar. När vi svänger in vid området där vi ska bo ser vi början till Halloween dekorationer i var och varannan trädgård och den amerikanska flaggan vajar på nästan varje tomt.

 

För att ni riktigt ska förstå vart ribban ligger vad gäller min fascination för allt det amerikanska kan jag visa några bilder jag tagit för att visa min familj…

 

 

 

Nu drar vi och spenderar lite dollars. Hörs senare!